Suomusjärvi, f.d. kommun i ö. delen av landskapet Egentliga Finland, 30 km ö. om Salo. Då kommunen upphörde var dess areal 160 km2 och invånarantal 1 329 (2008).
S. består av en kuperad skogstrakt, genom vilken Kiskonjokis ådal löper från n. till s.; v. om denna är terrängen bergig. I sjöbygden invid länsgränsen i ö. ligger bl.a. den stora sjön Enäjärvi. Tätare bebyggelse finns i ådalen och kring Enäjärvis stränder. I kommunen arbetar några mindre industrier i metall- och plastbranschen. Bland egendomar märks Kettula gård (2 470 ha, ägs sedan 1927 av lantbruksproducentorganisationen MTK).
S. upprättades 1678 under namnet Laidike som ett kapell under Kisko socken och bildade egen församling 1898; träkyrka, uppförd 1849 (E.B. Lohrmann). S. är synnerligen rikt på fornfynd och har gett namn åt en hel fyndperiod från mesolitisk stenålder, den s.k. Suomusjärvikulturen. S. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. (A. Sarvas m.fl., Kiskon ja Suomusjärven historia, 2 bd, 1998-2000)
S. består av en kuperad skogstrakt, genom vilken Kiskonjokis ådal löper från n. till s.; v. om denna är terrängen bergig. I sjöbygden invid länsgränsen i ö. ligger bl.a. den stora sjön Enäjärvi. Tätare bebyggelse finns i ådalen och kring Enäjärvis stränder. I kommunen arbetar några mindre industrier i metall- och plastbranschen. Bland egendomar märks Kettula gård (2 470 ha, ägs sedan 1927 av lantbruksproducentorganisationen MTK).
S. upprättades 1678 under namnet Laidike som ett kapell under Kisko socken och bildade egen församling 1898; träkyrka, uppförd 1849 (E.B. Lohrmann). S. är synnerligen rikt på fornfynd och har gett namn åt en hel fyndperiod från mesolitisk stenålder, den s.k. Suomusjärvikulturen. S. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. (A. Sarvas m.fl., Kiskon ja Suomusjärven historia, 2 bd, 1998-2000)