Wallenius, Allan Karl Adolf (f. 13/12 1890 Dragsfjärd, d. 15/12 1942 Sovjetunionen), författare, bibliotekarie m.m. Wallenius inledde 1910 studier i Hfrs, men återvände efter några år till sin hemstad Åbo, där han verkade som amanuens vid stadsbiblioteket; vistades som stipendiat i USA 1915-16. Han framträdde som socialistisk agitator och debattör ute i bygderna samt deltog i folkbildningsarbetet och annan samhällelig verksamhet samt debuterade 1917 som lyriker med diktsamlingen Ord.
Den starkt idealistiske Wallenius radikaliserades efter marsrevolutionen 1917 och tjänstgjorde under kriget 1918 bl.a. en kort tid som postkommissarie i Åbo; senare försökte han förgäves ta sig över till Sverige och Norge på uppdrag av den röda ledningen. Efter det röda nederlaget blev han tvungen att gå i landsflykt och bodde från 1919 i Stockholm, där han medarbetade bl.a. i Folkets Dagblad Politiken, tills han utvisades 1921, sedan på kungens initiativ åtal väckts mot honom för den under pseudonymen Otto Grimlund publicerade smädesskriften Mannerheim den blodige (1919). I Sverige utgav han ytterligare Trollfiolen (1919), ett prosaurval från åren i hemlandet, och diktsamlingen Morgonen (1919), skriven under flyktåret 1918 på olika håll i Europa. Den betecknar måhända höjdpunkten i hans produktion; sedan ledde en tilltagande fanatism honom in på villovägar konstnärligt sett.
Wallenius bosatte sig efter utvisningen från Sverige i Moskva, där han arbetade vid Komintern bl.a. som O.V. Kuusinens sekreterare. 1923 erhöll han i uppdrag att organisera projektet Proletkino, den proletära filmen och var därefter bl.a. föreståndare för den skandinaviska avdelningen vid Kommunistiska universitetet för västerns minoriteter i Moskva. Han föll offer för utrensningarna bland finländare i mitten av 1930-t. och avled i ett arbetsläger. Wallenius var gift med åländskan Alice Wallenius (1888-1966), som översatte bl.a. arbeten av Lenin och annan rysk samt kommunistisk litteratur till svenska. - Hans bror, jägarkaptenen Paul Wallenius (1889-1918), stupade på den vita sidan under kriget 1918. (O. Mustelin, Hist. o. litt.hist. studier 59, 1984)
Den starkt idealistiske Wallenius radikaliserades efter marsrevolutionen 1917 och tjänstgjorde under kriget 1918 bl.a. en kort tid som postkommissarie i Åbo; senare försökte han förgäves ta sig över till Sverige och Norge på uppdrag av den röda ledningen. Efter det röda nederlaget blev han tvungen att gå i landsflykt och bodde från 1919 i Stockholm, där han medarbetade bl.a. i Folkets Dagblad Politiken, tills han utvisades 1921, sedan på kungens initiativ åtal väckts mot honom för den under pseudonymen Otto Grimlund publicerade smädesskriften Mannerheim den blodige (1919). I Sverige utgav han ytterligare Trollfiolen (1919), ett prosaurval från åren i hemlandet, och diktsamlingen Morgonen (1919), skriven under flyktåret 1918 på olika håll i Europa. Den betecknar måhända höjdpunkten i hans produktion; sedan ledde en tilltagande fanatism honom in på villovägar konstnärligt sett.
Wallenius bosatte sig efter utvisningen från Sverige i Moskva, där han arbetade vid Komintern bl.a. som O.V. Kuusinens sekreterare. 1923 erhöll han i uppdrag att organisera projektet Proletkino, den proletära filmen och var därefter bl.a. föreståndare för den skandinaviska avdelningen vid Kommunistiska universitetet för västerns minoriteter i Moskva. Han föll offer för utrensningarna bland finländare i mitten av 1930-t. och avled i ett arbetsläger. Wallenius var gift med åländskan Alice Wallenius (1888-1966), som översatte bl.a. arbeten av Lenin och annan rysk samt kommunistisk litteratur till svenska. - Hans bror, jägarkaptenen Paul Wallenius (1889-1918), stupade på den vita sidan under kriget 1918. (O. Mustelin, Hist. o. litt.hist. studier 59, 1984)
Wallenius, Allan. Radikaliserades efter marsrevolutionen 1917 och tjänstgjorde under kriget 1918 en tid som postkommissarie i Åbo. Foto: Åbo Akademis Bildsamlingar.