stenindustri Tillbaka

stenindustri, brytning och förädling av natursten. Natursten utnyttjades redan tidigt för byggnadsändamål. Flertalet av landets medeltida kyrkor är byggda av gråsten, som är benämning särskilt på granit och gnejs. Inom dagens s. är granit- och skifferindustrin samt täljstensindustrin de viktigaste grenarna. Branschens näringspolitiska intressen bevakas av förbundet Kiviteollisuusliitto (Hfrs, gr. 1938), till vilket 2005 hörde 74 företag. Totalt sysselsätter branschen ca 1 600 personer.

Rapakivigranit från de stora brotten i Pyterlax (Vederlax socken), som bearbetades av fångar, började redan i mitten av 1700-t. transporteras till den ryska huvudstaden för att användas vid uppförandet av byggnader, monument etc (S:t Petersburg).

Finländsk s. expanderade i början av 1900-t. kraftigt; ca en tredjedel av den årliga brytningen exporterades under denna tid, främst till Ryssland (gatsten) och England. Från Obbnäs i Kyrkslätt transporterades fr.o.m. 1914 stora mängder granit till Reval, där vidlyftiga hamnarbeten i ryska kronans regi pågick.

Marknaden i Ryssland gick förlorad p.g.a. första världskriget, men kunde genom forcerade exportansträngningar fram till 1930-t. ersättas med nya marknader i Västeuropa. S. sysselsatte 1936 ca 3 000 personer, varav ca hälften på heltid. Granit från Vemo skulle levereras till ett av Hitler beställt segermonument, som dock aldrig restes. Andra världskriget avbröt den gynnsamma utvecklingen inom s., som förmådde återta sina tidigare positioner först under 1970-t., då Finland blev Europas största exportör av obehandlad sten. De viktigaste avnämarländerna är idag Tyskland, Kina, Italien och Sverige.

Landets första företag, som specialiserade sig på stenbrytning och -förädling var Granit Oy Ab; det grundades 1886 i Hangö. Landets och Nordens ledande granitindustriföretag är i dag Finska stenindustri Ab i Vemo, gr. 1900, som bryter granit på hemorten och flera andra ställen. Bland övriga företag märks Loimaan kivi Oy i Loimaa (gr. 1921) och Vientikivi Oy (gr. 1932) i Kiukais.

Vemograniten, som på världsmarknaden går under namnet Balmoral red, har t.ex. använts till att inrama springbrunnen på Salutorget i Hfrs och vid uppförandet av Nordeas närbelägna kontor vid Alexandersgatan. Vackert röd är även den storkorniga Bodomgraniten. Den ljusröda, grova Kalvolagraniten har använts mycket till fasader; bl.a. Riksdagshuset i Hfrs är uppfört av denna granit. Grå granit bryts i den s.v. skärgården, svart granit i mellersta Finland och på flera andra platser. Brytningen av rapakivi (viborgit), som varit avbruten sedan andra världskriget, återupptogs i början av 1970-t. i s.ö. Finland, där Ylämaa, Savitaipale, Vederlax och Kotka är de främsta stenindustriorterna. En grön granit började 1980 brytas i Kiuruvesi.

Marmorindustri. Marmor, en varietet av kalksten, har i Finland brutits åtminstone sedan 1500-t. I Västlax by i Kimito fanns under senare delen av 1500-t. och i början av 1600-t. ett stenhuggeri, som levererade marmor till bl.a. Åbo slott och det 1697 nedbrunna Stockholms slott. Stenen från detta marmorbrott bearbetades på 1560-t. på Näse gård i Bjärnå, senare i brottets närhet. Den berömda dolomitmarmorn från Ruskeala i Viborgs län upptäcktes på 1760-t. av kyrkoherden i Sordavala Samuel Alopaeus (1721-93) och användes senare mycket för byggnadsändamål i Petersburg. Ruskealan marmori flyttade efter vinterkriget till Kerimäki. Marmor från Förby i Finby har nyttjats som byggnadssten, i någon mån till skulpturer, men mest till marmormosaiker och som råvara i pappers- och glasindustrin. Synnerligen högklassig är den marmor som bryts i Tervola av bolaget Lapp-Rock Oy, gr. 1954, som även utvinner granit, i likhet med MarmoriMestarit Oy i Rovaniemi, gr. 1987.

Täljstensindustri. På grund av sina egenskaper (eldfasthet och förmåga att magasinera värme) har täljsten sedan urminnes tider utnyttjats till ugnar, grytor etc. En egentlig täljstensindustri uppstod först 1883 i Juuka. Täljstenen uppträder tämligen allmänt i ö. Finlands skifferzon, men brytningen var från början koncentrerad till Nunnalahti på v. stranden av Pielinen, därifrån den exporterades huvudsakligen till Ryssland. Brytningen i Nunnalahti inleddes på nytt 1980 av bolaget Tulikivi Oyj, som börsnoterades 1994. (A. Pietilä, Seitsemän vuosikymmentä kivityötä 1921-1991, 1991, Kiviveistämö Vientikivi Oy 1932-2002, 2002; Vuosisata vuolukiveä 1883-1993, 1993; I. Vähäkangas, Finskan kivinen tie: Suomen kiviteollisuus Oy - Finska stenindustri Ab 100 vuotta, 2000)

Stenindustristenindustri. Ett av de mest kända objekten i världen, vid vilket granit från Finland har kommit till användning, är Napoleons grav i Invaliddomen i Paris - vid sidan av Alexandersmonoliten i S:t Petersburg. Foto: Lehtikuva Oy, L. Rebours.



Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
ägare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: Sigbritt Backman
Ämnesord
historia, marmor, stenindustri, täljsten
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Ponduskategori
Industri
Skapat 28.06.2010 av Sigbritt Backman
Uppdaterat 05.06.2017 av Lasse Sundman