Skogman, Carl David

Skogman, Carl David (f. 26/10 1786 Lovisa, d. 20/2 1856 Stockholm), jurist, ämbetsman, finansminister, friherre. Prästsonen Skogman väckte redan under sin skolgång i Borgå gymnasium uppmärksamhet genom sina språkkunskaper, sin flit och sin lätthet att uttrycka sig i tal och skrift. Efter juridisk examen i Åbo sökte han sig till Sverige, där han inledde en framgångsrik karriär i statsförvaltningen. När Finland efter 1808-09 års krig skiljdes från Sverige valde Skogman att stanna i Sverige, där han blev anförtrodd allt viktigare befattningar inom Handels- och finansexpeditionen.

År 1812, då Skogman var 25 år, fick han ett på en gång krävande och hedrande uppdrag, nämligen att på regeringens uppdrag företa en studieresa till England, Västindien och Amerika. Resan varade tre år, under vilka Skogman inhämtade omfattande kunskap om statshushållning, tullväsen, skattesystem, lagstiftning, jordbruk och sjöfart.

Efter återkomsten till Sverige tog karriären fart på allvar. Inom Handels- och finansexpeditionen avancerade han till statssekreterare, en befattning som betydde att han i praktiken var Sveriges finansminister. Det uppdraget skulle han inneha i 17 år. Jämsides med detta var Skogman medlem i ett stort antal kommittéer, där statsfinansiella ärenden av olika slag behandlades. 52-årig blev han president i Kommerskollegium, som svarade för handels- och näringslivsfrågor. Där kunde Skogman fortsätta att arbeta för näringsfrihet och frihandel.

Också bankväsendet blev föremål för Skogmanss insatser. Han var den drivande kraften vid tillkomsten av det svenska sparbanksväsendet, som sedan fick efterföljare i Finland och Norge. Likaså var han engagerad i utvecklandet av privata banker och hypoteksföreningar. Postverkets och myntverkets utveckling hade i Skogman en målmedveten förespråkare; under några år verkade han som överpostdirektör.

Skogman hade också många litterära och kulturella intressen. Han författade bl.a. en diger historik över den svenska riksbanken, han skrev dramer och aforismer, och tack vare sina goda språkkunskaper sysslade han också med att översätta skönlitterära verk. Han var medlem i Vetenskapsakademien, hedersledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt blev vid 61 års ålder en av de aderton i Svenska Akademien. Skogman tilldelades många höga utmärkelsetecken, han adlades 1826 och upphöjdes i friherrligt stånd 1854.

Trots allt har Skogman förblivit rätt okänd både i Sverige och i Finland. Orsaken kan vara att han var före sin tid, alla insåg inte hans förtjänster och hans nya, liberala värderingar. Som person har han betecknats som en världsman, beläst kulturpersonlighet och vänsäll, levnadsglad sällskapsbroder. (I. Körberg, Friherren från Lovisa, Carl David Skogman – den okände makthavaren, 2009) (Anders G. Lindqvist)