Åbo slott var under medeltiden en av de mäktigaste borgarna i det svenska riket. Borgen började byggas kring 1300 på en av vatten och sankmarker omgiven holme vid mynningen av Aura å. Anläggningen var till en början en träfästning, omgiven av palissader som inneslöt hela holmen. Innanför palissaderna uppfördes under förra hälften av 1300-t. en rektangulär ringmursborg av gråsten, det s.k. lägerkastellet, med ett porttorn i v. och befästa portar i n., ö. och s. I kastellets n.v. hörn fanns en murad palatsbyggnad i två våningar och i n.o. ett träkapell ovanpå en murad bottenvåning. Bostads- och förrådsbyggnaderna var uppförda helt av trä.
Mot slutet av 1300-t. byggdes ett nytt palats, med en tvåskeppigt välvd kungssal, ö. om det tidigare palatset. I borgens s.v. hörn började man uppföra ett nytt huvudtorn. Tornbygget avbröts dock snart, och i stället byggdes det v. porttornet om till borgens huvudtorn. Därefter delades lägerkastellet på hälft med hjälp av en tvärmur, medan portarna i s., v. och n. murades igen. Den v. delen av kastellet, med palatset och tornet, blev nu adelsslottet, reserverat för borgherrens behov, medan den ö. delen blev en förborg för allmänt bruk. I kapellets bottenvåning inrättades en samlingssal med stjärnvalv, som nu kallas Herrekällaren, och träkapellet ersattes med en tegelbyggnad. Borgens huvudingång förlades till det ö. porttornet. Efter ombyggnaden av lägerkastellet började man ersätta palissaderna med gråstensmurar och därigenom uppstod yttre förborgar i v., s. och ö. Den ö. förborgens murar har med stöd av dendrokronologiska data (årsringsdatering av trävirke) kunnat dateras till perioden 1380-1400.
Riksföreståndaren Sten Sture innehade Å. som personligt län 1473-1503, och i detta skede förnyades borgen helt. Tegelkapellet ersattes med den dubbelt så stora Sturekyrkan, och v. om denna uppfördes det s.k. Nunnekapellet, en elegant festsal i anslutning till 1300- talspalatset. S. längan och tornen i ö. och v. höjdes på med nya våningar, vartill yttermurarna försågs med murade skyttegångar. Under början av 1500-t. fick borgen förfalla, men den iståndsattes på Gustav Vasas initiativ fr.o.m. 1530. Flera av bostadsrummen försågs nu med väggmålningar, av vilka några har bevarats i den s.k. portvaktskammaren i ö. porttornets andra våning.
Gustav Vasa utsåg 1556 sonen Johan till hertig av Finland med Å. som residens. Huvudborgen försågs nu med en representativ renässansvåning. Hertigens kammare inreddes i ö. porttornets tredje våning, med förmak och kungssal i n. längans ö. hälft. Längans v. del, med sal, kammare och garderob, ställdes till Katarina Jagellonicas förfogande, när det nygifta hertigparet flyttade in 1562. De nya rummen i s. längan tjänade som festvåning med gästabudssalen i ö. och den s.k. s. salen i v. När huvudborgen stod färdig började man uppföra det s.k. Nya slottet i ö. förborgen. Där byggdes tre längor i tre våningar med lokaler för slottsförvaltningen. 1568-1574 tillkom det mäktiga runda kanontornet i förborgens s.ö. hörn, och 1588 stod Nya slottet färdigt i sin helhet.
Då Gustav II Adolf 1614 besökte Å. drabbades huvudborgen av en förödande eldsvåda och användes därefter ända till 1901 huvudsakligen som kronomagasin. Gästabudssalen i huvudborgens tredje våning togs dock 1705 i bruk som slottsförsamlingens kyrka. Efter branden 1614 tjänade ö. förborgen som statligt kanslihus. Där fanns Åbo hovrätt på 1620-t. och där bodde Per Brahe i sin egenskap av generalguvernör 1637-51. Länsstyrelsen fanns kvar till 1698, och därefter tjänstgjorde Nya slottet som kasern och fängelse ända till 1891.
Medeltiden igenom och i viss mån ända fram till 1809 var Åbohus en viktig symbol för den svenska kungamaktens välde över den ö. rikshalvan. Länge tjänade borgen även som fästning. Den belägrades 1364-65 av kung Albrekt av Mecklenburg som ett led i hans kamp om makten i riket. 1597-99 måste hertig Karl två gånger erövra slottet innan han hade Finland i sin hand, men därefter var borgens militära historia till ända.
Å. hade inte någon strategisk betydelse för de ryska militärmyndigheter som övertog ansvaret för huset 1809. Nu blev Å. i stället en nationell symbol och ett historiskt minnesmärke värt att bevaras och öppnas för allmänheten. 1881 grundades Åbo stads historiska museum ( Åbo landskapsmuseum), som till en början fick hyra två rum i fängelseprästens tjänstebostad i slottet. När fängelset tio år senare flyttade över till Kakola fick museet hela förborgen och 1901 även huvudborgen till sitt förfogande. Nya slottet fylldes snabbt med samlingar, men i den gamla delen kunde endast kyrkan brukas för museiändamål.
Efter långvariga förberedelser inleddes restaureringen av huvudborgen 1937, men arbetena avbröts av kriget. Huvudborgen träffades 26/6 1941 av brandbomber och brann ner ända till grunden. Endast de medeltida murarna och valven fanns kvar. Efter kriget var återuppbyggnaden en nationell hederssak, och 1946-61 restaurerades huvudborgen enligt riktlinjer som hade dragits upp av arkitekt Erik Bryggman. Huset tjänar huvudsakligen som ett historiskt byggnadsminnesmärke, men en del av den forna renässansvåningen har inrättats till representationslokal för Åbo stad och museet kan utnyttja vindsvåningens salar för utställningar. Hela borgen genomgick en totalrenovering 1977-86. (I. Kronqvist, Å. under medeltiden, 1947; C.J. Gardberg, Å. under den äldre Vasatiden, 1959; K. Drake, Forntid, nutid, framtid. Åbo stads historiska museum - Åbo landskapsmuseum 1881-1981, 1995; Å., red. M. Puhakka, 2000; K. Uotila, Medieval outer baileys in Finland: with special reference to Turku castle, 1998) (Knut Drake)
Mot slutet av 1300-t. byggdes ett nytt palats, med en tvåskeppigt välvd kungssal, ö. om det tidigare palatset. I borgens s.v. hörn började man uppföra ett nytt huvudtorn. Tornbygget avbröts dock snart, och i stället byggdes det v. porttornet om till borgens huvudtorn. Därefter delades lägerkastellet på hälft med hjälp av en tvärmur, medan portarna i s., v. och n. murades igen. Den v. delen av kastellet, med palatset och tornet, blev nu adelsslottet, reserverat för borgherrens behov, medan den ö. delen blev en förborg för allmänt bruk. I kapellets bottenvåning inrättades en samlingssal med stjärnvalv, som nu kallas Herrekällaren, och träkapellet ersattes med en tegelbyggnad. Borgens huvudingång förlades till det ö. porttornet. Efter ombyggnaden av lägerkastellet började man ersätta palissaderna med gråstensmurar och därigenom uppstod yttre förborgar i v., s. och ö. Den ö. förborgens murar har med stöd av dendrokronologiska data (årsringsdatering av trävirke) kunnat dateras till perioden 1380-1400.
Riksföreståndaren Sten Sture innehade Å. som personligt län 1473-1503, och i detta skede förnyades borgen helt. Tegelkapellet ersattes med den dubbelt så stora Sturekyrkan, och v. om denna uppfördes det s.k. Nunnekapellet, en elegant festsal i anslutning till 1300- talspalatset. S. längan och tornen i ö. och v. höjdes på med nya våningar, vartill yttermurarna försågs med murade skyttegångar. Under början av 1500-t. fick borgen förfalla, men den iståndsattes på Gustav Vasas initiativ fr.o.m. 1530. Flera av bostadsrummen försågs nu med väggmålningar, av vilka några har bevarats i den s.k. portvaktskammaren i ö. porttornets andra våning.
Gustav Vasa utsåg 1556 sonen Johan till hertig av Finland med Å. som residens. Huvudborgen försågs nu med en representativ renässansvåning. Hertigens kammare inreddes i ö. porttornets tredje våning, med förmak och kungssal i n. längans ö. hälft. Längans v. del, med sal, kammare och garderob, ställdes till Katarina Jagellonicas förfogande, när det nygifta hertigparet flyttade in 1562. De nya rummen i s. längan tjänade som festvåning med gästabudssalen i ö. och den s.k. s. salen i v. När huvudborgen stod färdig började man uppföra det s.k. Nya slottet i ö. förborgen. Där byggdes tre längor i tre våningar med lokaler för slottsförvaltningen. 1568-1574 tillkom det mäktiga runda kanontornet i förborgens s.ö. hörn, och 1588 stod Nya slottet färdigt i sin helhet.
Då Gustav II Adolf 1614 besökte Å. drabbades huvudborgen av en förödande eldsvåda och användes därefter ända till 1901 huvudsakligen som kronomagasin. Gästabudssalen i huvudborgens tredje våning togs dock 1705 i bruk som slottsförsamlingens kyrka. Efter branden 1614 tjänade ö. förborgen som statligt kanslihus. Där fanns Åbo hovrätt på 1620-t. och där bodde Per Brahe i sin egenskap av generalguvernör 1637-51. Länsstyrelsen fanns kvar till 1698, och därefter tjänstgjorde Nya slottet som kasern och fängelse ända till 1891.
Medeltiden igenom och i viss mån ända fram till 1809 var Åbohus en viktig symbol för den svenska kungamaktens välde över den ö. rikshalvan. Länge tjänade borgen även som fästning. Den belägrades 1364-65 av kung Albrekt av Mecklenburg som ett led i hans kamp om makten i riket. 1597-99 måste hertig Karl två gånger erövra slottet innan han hade Finland i sin hand, men därefter var borgens militära historia till ända.
Å. hade inte någon strategisk betydelse för de ryska militärmyndigheter som övertog ansvaret för huset 1809. Nu blev Å. i stället en nationell symbol och ett historiskt minnesmärke värt att bevaras och öppnas för allmänheten. 1881 grundades Åbo stads historiska museum ( Åbo landskapsmuseum), som till en början fick hyra två rum i fängelseprästens tjänstebostad i slottet. När fängelset tio år senare flyttade över till Kakola fick museet hela förborgen och 1901 även huvudborgen till sitt förfogande. Nya slottet fylldes snabbt med samlingar, men i den gamla delen kunde endast kyrkan brukas för museiändamål.
Efter långvariga förberedelser inleddes restaureringen av huvudborgen 1937, men arbetena avbröts av kriget. Huvudborgen träffades 26/6 1941 av brandbomber och brann ner ända till grunden. Endast de medeltida murarna och valven fanns kvar. Efter kriget var återuppbyggnaden en nationell hederssak, och 1946-61 restaurerades huvudborgen enligt riktlinjer som hade dragits upp av arkitekt Erik Bryggman. Huset tjänar huvudsakligen som ett historiskt byggnadsminnesmärke, men en del av den forna renässansvåningen har inrättats till representationslokal för Åbo stad och museet kan utnyttja vindsvåningens salar för utställningar. Hela borgen genomgick en totalrenovering 1977-86. (I. Kronqvist, Å. under medeltiden, 1947; C.J. Gardberg, Å. under den äldre Vasatiden, 1959; K. Drake, Forntid, nutid, framtid. Åbo stads historiska museum - Åbo landskapsmuseum 1881-1981, 1995; Å., red. M. Puhakka, 2000; K. Uotila, Medieval outer baileys in Finland: with special reference to Turku castle, 1998) (Knut Drake)
Åbo slott. Huvudborgen från s.v. Överst ses den våning av tegel som hertig Johan 1556-61 lät bygga ovanpå det medeltida murverket. Foto: Schildts bildarkiv, H. Ekberg.