Ågren, Leo

Ågren, Karl Leo (född 26/7 1928 Nykarleby, död 6/6 1984 Stockholm), författare, journalist och typograf, bror till Erik Ågren och Gösta Ågren. Han debuterade med den självbiografiska berättelsen Hunger i skördetid (1954). Ågren gjorde en konstnärligt betydande insats som historisk epiker i några kraftfulla romaner i österbottnisk torparmiljö: Kungsådern (1957) och När gudarna dör (1959) utspelas på 1700-talet, Fädrens blod (1961) har handlingen förlagd till inbördeskriget 1918. Genom sitt konsekventa berättarperspektiv och sin språkliga spännvidd hör trilogin till höjdpunkterna i 1900-talets finlandssvenska prosa. Ballad (1962) är en idéhistorisk kortroman om våldets och hatets mekanismer. Krigshistoria (1971) är en pacifistisk predikan med motiv från fortsättningskriget med en tillfångatagen rysk soldat som berättare.

I centrum för Ågrens författarskap står den enskilda människan som knäar under makthavares påbud. Berättarstilen är folklig med Jan Fridegård som beundrad förebild, men Ågren utvecklar folklivsskildringen genom expressiva och psykologiskt mångbottnade inslag. I grunden handlar det i hans bästa texter om att utforska ondskans väsen. Ågren flyttade 1959 till Sverige med siktet inställt på en författarkarriär. I stället tvingades han försörja sig som typograf på Dagens Nyheter 1964-76 och sjönk in i en allt svårare alkoholism som bröt skaparkraften. (G. Ågren, En man gick genom stormen, 1983; B. Ågren, En bok om Leo, 1996) (Gustaf Widén)