älg (Alces alces), hjortdjur med en kroppslängd på 2,5-3 m (fullvuxna tjurar) och en boghöjd på upp till 2,1 m. Tjurarnas vikt är 300-800 kg, medan korna väger mellan 250 och 450 kg. Karakteristiska för ä. är den långt utdragna och rörliga mulen samt tjurarnas rikt förgrenade horn, antingen av skoveltyp eller med ingen eller liten skovel, men med långa spetsar. De största i Finland kända älghornen tillhörde en 26-taggare med 13 spetsar på båda hornen.
Ä. finns i hela landet med undantag av kalfjällen. Talrikast är ä. i s. Finlands kusttrakter, medan stora områden i Uleåborgs och Lapplands län har en ganska gles älgstam.
Ä. spelade en stor roll som villebråd särskilt under stenåldern, då befolkningen livnärde sig av jakt och fiske. Rätten till jakt på ä. förbehölls markägarna redan i Kristofers landslag 1442. Djuret hade stor betydelse som skatteobjekt och för underhållet av armén. Genom en förordning 1861 infördes avgiftsbelagd licensjakt.
Älgstammen har varierat starkt under århundradenas och årtiondenas lopp. I mitten av 1800-t. och kring första världskriget var djuret utrotningshotat i Finland - orsaken var främst både laglig och olaglig jakt. På 1900-t. har djuret varit fridlyst i flera repriser. En markant beståndsökning skedde efter 1970, då beståndet ännu beräknades omfatta mindre än 20 000 djur. Under senare år har strävan varit att aktivt reglera älgbeståndets storlek och sammansättning. Målet är nu en vinterstam som omfattar högst ca 80 000 djur. I mitten av 1980-t. fanns det tidvis en vinterstam på mer än 140 000 djur i landet. Den årliga avskjutningen omfattar numera 60 000-80 000 djur. Hösten 2006 beviljades 66 000 licenser - avskjutningen är då i praktiken nästan 80 000. Jakten sker med tillstånd av jaktvårdsdistrikten och jakttiden är numera 30/9-15/12.
Vid älgjakt är röd huvudbonad obligatorisk för både skyttar och andra deltagare. Jaktsällskap med två eller flera jägare skall ha en jaktledare. Som skyttar får i jakten delta endast personer som avlagt prov i älgskytte. Senast tre dagar före jakten skall en förteckning över jaktdeltagarna inlämnas till chefen för respektive polisdistrikt. Denna har befogenhet att förbjuda en eller flera av de anmälda personerna att delta i jakten, om ordning eller säkerhet det kräver eller om någon av de anmälda under de tre närmast föregående åren dömts till brott mot jaktlagen.
För ersättande av skador som ä. och andra hjortdjur förorsakat på motorfordon samt inom jord- och skogsbruket tillämpas statsrådets förordning av år 2000. För ersättning av skador på fordon görs ansökan till Statskontoret, medan jord- och skogsbruksmyndigheterna handlägger ansökningar om skador på grödor och skogsplanteringar.
Ä. finns i hela landet med undantag av kalfjällen. Talrikast är ä. i s. Finlands kusttrakter, medan stora områden i Uleåborgs och Lapplands län har en ganska gles älgstam.
Ä. spelade en stor roll som villebråd särskilt under stenåldern, då befolkningen livnärde sig av jakt och fiske. Rätten till jakt på ä. förbehölls markägarna redan i Kristofers landslag 1442. Djuret hade stor betydelse som skatteobjekt och för underhållet av armén. Genom en förordning 1861 infördes avgiftsbelagd licensjakt.
Älgstammen har varierat starkt under århundradenas och årtiondenas lopp. I mitten av 1800-t. och kring första världskriget var djuret utrotningshotat i Finland - orsaken var främst både laglig och olaglig jakt. På 1900-t. har djuret varit fridlyst i flera repriser. En markant beståndsökning skedde efter 1970, då beståndet ännu beräknades omfatta mindre än 20 000 djur. Under senare år har strävan varit att aktivt reglera älgbeståndets storlek och sammansättning. Målet är nu en vinterstam som omfattar högst ca 80 000 djur. I mitten av 1980-t. fanns det tidvis en vinterstam på mer än 140 000 djur i landet. Den årliga avskjutningen omfattar numera 60 000-80 000 djur. Hösten 2006 beviljades 66 000 licenser - avskjutningen är då i praktiken nästan 80 000. Jakten sker med tillstånd av jaktvårdsdistrikten och jakttiden är numera 30/9-15/12.
Vid älgjakt är röd huvudbonad obligatorisk för både skyttar och andra deltagare. Jaktsällskap med två eller flera jägare skall ha en jaktledare. Som skyttar får i jakten delta endast personer som avlagt prov i älgskytte. Senast tre dagar före jakten skall en förteckning över jaktdeltagarna inlämnas till chefen för respektive polisdistrikt. Denna har befogenhet att förbjuda en eller flera av de anmälda personerna att delta i jakten, om ordning eller säkerhet det kräver eller om någon av de anmälda under de tre närmast föregående åren dömts till brott mot jaktlagen.
För ersättande av skador som ä. och andra hjortdjur förorsakat på motorfordon samt inom jord- och skogsbruket tillämpas statsrådets förordning av år 2000. För ersättning av skador på fordon görs ansökan till Statskontoret, medan jord- och skogsbruksmyndigheterna handlägger ansökningar om skador på grödor och skogsplanteringar.
älg. De stora och tunga djuren utgör en fara i trafiken. Årligen inträffar tusentals älgkrockar, och åtskilliga av dem kräver människoliv. Foto: Leuku, J. Peltomäki.