Äyräpää (t. 1930 Europaeus), Aarne Elias (f. 21/10 1887 Vaala, d. 17/6 1971 Hfrs), arkeolog, disputerade för filosofie doktorsgraden 1933 med en avhandling om stridsyxekulturen i Ryssland. Studiematerialet var fynd ur de Zausailovska samlingarna. Ä. var 1915-38 anställd vid Arkeologiska kommissionen, från 1933 som föreståndare för dess förhistoriska avdelning. Han utnämndes 1938 till e.o. professor i förhistorisk arkeologi vid Helsingfors universitet och pensionerades 1954.
Ä:s vetenskapliga verksamhet kretsade i huvudsak kring Finlands yngre stenålder, bosättning, fornsaker och deras funktion. 1930 publicerade han en viktig studie över den kamkeramiska kulturens relativa kronologi. Arbetet, som delvis utfördes i samarbete med landets ledande kvartärgeologer, byggde på iakttagelser rörande de keramikförande kustboplatsernas höjd över havet i förhållande till Litorinahavets första transgression. Ä:s kronologiska system är fortfarande aktuellt och har varit föremål för endast smärre korrigeringar och kompletteringar. Vid sidan av forskningen kring kamkeramiken behandlade Ä. även den förkeramiska tiden och båtyxkulturen i ett flertal grundläggande arbeten. En av hans sista mera omfattande studier berörde den yngre stenålderns kronologi i Finland och Sverige. Som forskare var Ä. samvetsgrann och självkritisk och samtidigt en utmärkt lärare; hans betydelse för finländsk stenåldersforskning har varit fundamental. (Aarne Äyräpään julkaisut v. 1907-1961, 1962; A.Ä.: Tutkija Opettaja Kansalainen: 1980-luvun näkökulmia, 1989; A. Kopisto, A.Ä., Suomen Museo 1972) (Torsten Edgren)
Ä:s vetenskapliga verksamhet kretsade i huvudsak kring Finlands yngre stenålder, bosättning, fornsaker och deras funktion. 1930 publicerade han en viktig studie över den kamkeramiska kulturens relativa kronologi. Arbetet, som delvis utfördes i samarbete med landets ledande kvartärgeologer, byggde på iakttagelser rörande de keramikförande kustboplatsernas höjd över havet i förhållande till Litorinahavets första transgression. Ä:s kronologiska system är fortfarande aktuellt och har varit föremål för endast smärre korrigeringar och kompletteringar. Vid sidan av forskningen kring kamkeramiken behandlade Ä. även den förkeramiska tiden och båtyxkulturen i ett flertal grundläggande arbeten. En av hans sista mera omfattande studier berörde den yngre stenålderns kronologi i Finland och Sverige. Som forskare var Ä. samvetsgrann och självkritisk och samtidigt en utmärkt lärare; hans betydelse för finländsk stenåldersforskning har varit fundamental. (Aarne Äyräpään julkaisut v. 1907-1961, 1962; A.Ä.: Tutkija Opettaja Kansalainen: 1980-luvun näkökulmia, 1989; A. Kopisto, A.Ä., Suomen Museo 1972) (Torsten Edgren)