apoteksväsen. En ledande princip för apoteksväsendet i Finland är att apoteksrörelse får drivas endast av person som avlagt en viss akademisk examen (provisorsexamen, farmaceutiska examina) och som av Läkemedelsverket beviljats apotekslov för drivande av sådan rörelse. Apoteksloven är idag till sin natur enbart personliga, de kan t.ex. inte ärvas. Apoteksinnehavaren betalar årligen en utgående från omsättningen uträknad skatt till staten, apoteksavgift. Apoteksväsendet övervakas av Fimea, tidigare Läkemedelsverket.
Det finländska apoteksväsendet är det tätaste i Norden. I Finland fanns 2010 617 apotek och 194 filialapotek med en sammanlagd personal på omkr. 8 300 personer, huvudsakligen farmaceuter och teknisk personal. Farmaceutexamen är en lägre högskoleexamen som för en heltidsstuderande med gymnasieutbildning och studentexamen som grund kan avläggas på tre läsår. Till examen hör sex månaders av vederbörande universitet övervakad praktik.
Apoteksutbildningen organiserades 1897 vid Helsingfors universitet; idag kan farmaceutexamen avläggas även vid Åbo Akademi (sedan 1958) och vid Östra Finlands universitet i Kuopio (sedan 1977).
Bland sammanslutningar inom apoteksbranschen märks Finlands apotekareförening (Suomen apteekkariyhdistys, Hfrs, gr. 1897), som upprätthåller ett farmaceutiskt bibliotek, Farmaceutiska föreningen i Finland, en vetenskaplig organisation, och den Akava- anslutna fackorganisationen Finlands farmaciförbund (Suomen farmasialiitto, Hfrs, gr. 1917), till vilket 2010 hörde ca 9 000 farmaceuter, provisorer och farmaciestuderande.
De första apoteken i Finland inrättades 1689 i Åbo och Viborg. På 1700- och 1800-talen omfattade apoteksväsendet egentliga apotek och olika läkemedelsförråd, i vilka försäljning bedrevs. Importen och framställningen av läkemedel sköttes på den tiden av apoteken, men kring sekelskiftet 1900 övertogs dessa uppgifter av särskilda läkemedelspartifirmor och av en spirande läkemedelsindustri. Den gamla indelningen av apoteken i reala apotek och personella apotek upphörde vid utgången av 1968; före detta fanns 34 reala s.k. stamapotek, som vid innehavarens frånfälle genom arv eller annat lagligt fång fritt kunde överlåtas. Numera är alla apotek (utom Helsingfors universitetsapotek och Kuopio universitets apotek) personella, vilket innebär att nya apotekare tillsätts av Fimea (tidigare Läkemedelsverket) efter ansökan, som står öppen för alla behöriga (provisorsexamen) personer. (W. Karsten, Farmacins historia i Finland, 1933; K. Peldán, Suomen farmasian historia, 1967; M. Peltonen, Apteekki Suomalaisessa yhteiskunnassa, 1987)
Det finländska apoteksväsendet är det tätaste i Norden. I Finland fanns 2010 617 apotek och 194 filialapotek med en sammanlagd personal på omkr. 8 300 personer, huvudsakligen farmaceuter och teknisk personal. Farmaceutexamen är en lägre högskoleexamen som för en heltidsstuderande med gymnasieutbildning och studentexamen som grund kan avläggas på tre läsår. Till examen hör sex månaders av vederbörande universitet övervakad praktik.
Apoteksutbildningen organiserades 1897 vid Helsingfors universitet; idag kan farmaceutexamen avläggas även vid Åbo Akademi (sedan 1958) och vid Östra Finlands universitet i Kuopio (sedan 1977).
Bland sammanslutningar inom apoteksbranschen märks Finlands apotekareförening (Suomen apteekkariyhdistys, Hfrs, gr. 1897), som upprätthåller ett farmaceutiskt bibliotek, Farmaceutiska föreningen i Finland, en vetenskaplig organisation, och den Akava- anslutna fackorganisationen Finlands farmaciförbund (Suomen farmasialiitto, Hfrs, gr. 1917), till vilket 2010 hörde ca 9 000 farmaceuter, provisorer och farmaciestuderande.
De första apoteken i Finland inrättades 1689 i Åbo och Viborg. På 1700- och 1800-talen omfattade apoteksväsendet egentliga apotek och olika läkemedelsförråd, i vilka försäljning bedrevs. Importen och framställningen av läkemedel sköttes på den tiden av apoteken, men kring sekelskiftet 1900 övertogs dessa uppgifter av särskilda läkemedelspartifirmor och av en spirande läkemedelsindustri. Den gamla indelningen av apoteken i reala apotek och personella apotek upphörde vid utgången av 1968; före detta fanns 34 reala s.k. stamapotek, som vid innehavarens frånfälle genom arv eller annat lagligt fång fritt kunde överlåtas. Numera är alla apotek (utom Helsingfors universitetsapotek och Kuopio universitets apotek) personella, vilket innebär att nya apotekare tillsätts av Fimea (tidigare Läkemedelsverket) efter ansökan, som står öppen för alla behöriga (provisorsexamen) personer. (W. Karsten, Farmacins historia i Finland, 1933; K. Peldán, Suomen farmasian historia, 1967; M. Peltonen, Apteekki Suomalaisessa yhteiskunnassa, 1987)