Auer, Väinö (f. 7/1 1895 Hfrs, d. där 20/3 1981), kvartärgeolog och geograf, fil.dr 1923. Auer var 1922-29 docent och 1929-50 professor i geografi vid Helsingfors universitet samt 1953-57 e.o. professor och 1957-63 professor i geologi och paleontologi. Han var en internationellt erkänd auktoritet inom sitt specialgebit myrforskningen, som han bedrev i Lappland, Kanada och Sydamerika. Auer företog 14 expeditioner (den första 1928-29) till Eldslandet och Patagonien; flertalet 1946-53, då han tjänstgjorde som specialrådgivare vid argentinska jordbruksministeriet. Under expeditionerna ägnade han sig bl.a. åt studiet av det s.k. ökendemonsfenomenet. Från sina färder hemförde han ett rikt material (sten-, växt- och jordprover), som tillfallit universitetet. Bland Auers skrifter märks den populärt hållna Tulimaata tutkimassa (1929), som skildrar den första expeditionen till Eldslandet. Mera kontroversiell var boken Finnlands Lebensraum: Das Geographische und Geschichtliche Finnland, som Auer gav ut tillsammans med Eino Jutikkala på ett tyskt förlag 1941. I verket diskuterar författarna bl.a. Finlands östgräns utgående från geografiska och historiska kriterier. (E. Kaskimies, Suuria suomalaisia tiedemiehiä, 1947)
Auer, Väinö. Vann världsrykte som utforskare av Eldslandet och Patagonien i Argentina under förra hälften av 1900-t. Här i Patagonien 1938. Foto: Museiverket.