backstugusittare, förr benämning på den som bebodde stuga på annans mark på landet, men varken, som torparen, brukade någon jord under hemmanet, eller, som stataren, var i jordägarens tjänst. B., som mestadels livnärde sig med tillfälliga arbeten och i många fall direkt var hänvisade till tiggeri, utgjorde långt in på 1900-t. en talrik grupp inom landsbygdsbefolkningen som proletariserades starkt under senare hälften av 1800-t. B. fick sedan genom 1918 års lag angående inlösen av legoområden inlösa sina tomter. Åren 1919-40 inlöstes 45 000 backstuguområden på sammanlagt 37 000 ha.
Historia och politik
backstugusittare. Alfred Olmes backstuga i Yttre byn i Tjöck (Kristinestad) 1914. Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland, Folkkultursarkivet.