Barclay de Tolly, Michail Andreas (f. 24/12 1761, d. 26/5 1818) rysk härförare, överbefälhavare för de ryska trupperna i Finland 1809-10 och Finlands andre generalguvernör (efter G.M. Sprengtporten) samt den förste ordföranden för regeringskonseljen för Finland (sedermera Kejserl. Senaten). Därefter 1810-13 rysk krigsminister samt under en tid rysk överbefälhavare i kampen mot Napoleons invasionsarmé 1812.
Barclay de Tolly tillhörde en fattig livländsk adelsfamilj av skotsk härstamning. Han fick redan som helt ung rysk militärutbildning och deltog i bataljer på många fronter samt gjorde en snabb karriär i imperiets tjänst. Barclay de Tolly deltog bl.a. i det turkiska kriget 1788-89, men flyttades 1790 till den finska krigsscenen under Gustav III:s ryska krig. Där utmärkte sig Barclay de Tolly vid striderna i Partakoski och Kärnäkoski sommaren 1790. Under kriget mot Napoleon 1805-07 var han redan som generalmajor och regementschef med om slagen vid Pultusk 1806 och Eylau 1807 där han sårades och befordrades till generallöjtnant.
Under finska kriget 1808-09 deltog Barclay de Tolly till en början i striderna mot Sandels i Savolax men lyckades inte bryta det svenska motståndet trots de ryska truppernas tredubbla styrka. I mars 1809 gavs Barclay de Tolly i uppgift att leda 3 500 man i den ryska expeditionen över Kvarken och anfallet mot Umeå, en operation som han trots sin inledande tvekan genomförde med framgång och som tvivelsutan påskyndade krigets slut. Det var efter dessa framgångar som Barclay de Tolly befordrades till general av infanteriet och fick överkommandot över de ryska trupperna i Finland samt även 17/6 1809 övertog posten som Finlands generalguvernör sedan Sprengtporten hade entledigats.
Barclay de Tolly innehade visserligen de högsta finländska posterna bara ett halvår innan han i februari 1810 kallades till S:t Petersburg och till tjänsten som rysk krigsminister, men hans inflytande över Finlands administration blev ändå rätt betydelsefullt. Framför allt var det i egenskap av den finska regeringskonseljens förste ordförande som Barclay de Tolly kom att utforma den högsta inhemska administrationens rutiner i Finland. Tack vare Barclay de Tolly utformades även prokuratorsämbetet (nuv. justitiekanslersämbetet) till en av den finska centraladministrationens tyngsta poster och i praktiken viktigare än dess ungefär vid samma tid inrättade svenska motsvarighet. Det var även på Barclay de Tollys inrådan som M. Calonius utsågs till detta ämbetes förste innehavare. Barclay de Tolly som p.g.a. sin relativt enkla bakgrund misstrodde de baltiska baronerna kom på så sätt, tillsammans med Sprengtporten och Speransky, att äga en betydande andel i att Finland istället för ett adelsstyre fick en tjänstemannastat med stark juridisk prägel.
Barclay de Tolly fick vid Napoleons invasion 1812 befälet över det ryska försvaret och torde ha personlig andel i utformandet av den för Ryssland framgångsrika strategin med den "brända jorden" som tillämpades. Efter förlusten av den "heliga" staden Smolensk tvingades dock Barclay de Tolly överlämna det ryska överbefälet till Kutuzov, men han fortsatte dock till krigets slut att föra viktiga ryska befäl bl.a. vid slagen vid Borodino 1812, Leipzig 1813 och invasionen av Frankrike 1814 då han ledde den ryska inmarschen i Paris. Barclay de Tolly var utan tvekan en av Rysslands främsta militärer under Napoleonkrigen och han upphöjdes även i tur och ordning till rang och värdighet av greve, fältmarskalk och slutligen furste.
Barclay de Tolly torde näst kungar, kejsare och marskalk Mannerheim vara den historiska person med anknytning till Finland som har fått flest äreminnen sig resta, dock alla utanför landets gränser. Hit hör åtminstone mausoleet på godset Jõgeveste (Beckhof) i Helme i Estland och statyn framför Kazanska katedralen i S:t Petersburg, i Dorpat, i Riga och på dödsorten Tjernjachovsk (tid. Insterburg i Ostpreussen). Han har också sitt helfigursporträtt i Vinterpalatsets s.k. militärgalleri.
(M & D Josselson, The commander, a life of Barclay de Tolly, 1980. E.K. Osmonsalo: Suomen valloitus 1808, 1947. M. Tyynilä: Senaatti, tutkimus hallituskonselji-senaatista 1809-1918, 1992) (Thomas Westerbom)
Barclay de Tolly, Michail, ett av fem helfigursporträtt bland de totalt 329 generalsporträtten av engelsmannen George Dawe i det s.k. militärgalleriet i Vinterpalatset i S:t Petersburg.