barn

barn. Åldersgränsen mellan barn och vuxna går i juridisk mening vid 14-18 år. Barnskyddslagen definierar barn som person under 18 år, medan straffmyndighetsåldern (ungdomsbrottslighet) infaller vid fyllda 15 år. Arbetarskyddslagstiftningen tillåter i vissa fall yrkesarbete för 14-åringar. Med ung person avses i barnskyddslagen den som fyllt 18 men inte 21 år. För personer som inte uppnått myndighetsåldern (18 år, före 1969 21 år, 1969-76 20 år) används beteckningen minderårig. Rösträttsåldern är 18 år. Lagen försatte tidigare barn utom äktenskap i en sämre ställning än barn inom äktenskap t.ex. beträffande arv. Lagstiftningen rörande barn var föremål för en omfattande revidering 1975.

Rättsreglerna om underhåll av barn i äktenskap och utomäktenskapligt barn återfanns tidigare i två separata lagar, som 1975 ersattes av en enda lag, lagen om underhåll för barn. I denna stadgas bl.a., att envar av föräldrarna tills barn fyllt 18 år efter sin förmåga skall ta del i barns underhåll, vilket innebär tillgodoseendet av de materiella och andliga behov som motsvarar barns utvecklingsnivå, den vård och utbildning b. behöver samt härav föranledda kostnader. Föräldrarna svarar, om detta prövas skäligt, för kostnaderna för barns utbildning även efter det barn fyllt 18 år. Föräldrar som inte på annat sätt sörjer för barns underhåll är skyldiga att göra det genom att erlägga underhållsbidrag (underhållsskyldighet). Se även övriga uppslagsord på barn-, moder- och mödra samt bl.a. adoption, aga, faderskap, förnamn, läroplikt samt släktnamn.