barock, stilriktning inom arkitektur, inredningskonst och konsthantverk under 1600-t. och 1700-talets förra hälft. B. utvecklades ur renässansen och fick ursprungligen sitt namn i förklenande syfte (barock i andra sammanhang = förvrängd, smaklös, orimlig). Jämfört med renässansen kännetecknades b. av friare och rikare former, ofta med en dragning mot det pompösa och överlastade. Renässansens lagbundenhet ersattes av en mera målerisk gestaltning. Byggnader, möbler och föremål fick en skulptural utformning, där de enskilda delarna inte längre hade någon självständig roll. B. upplevde sin höjdpunkt i slutet av 1600-t., bl.a. vid Ludvig XIV:s hov i Frankrike. Den förenklades betydligt under 1700-talets förra hälft. Senbarocken uppfattas ibland som en särskild stil under namnet "regence", vilket syftar på förmyndarregeringen efter Ludvig XIV:s död.
I Finland blev b. framför allt en inredningsstil, som satte sin prägel på kyrkointeriörer, möbler och silverföremål. När det gäller hela byggnader kan man nämna kyrkornas klockstaplar, i vilka barockens former småningom blev en folklig tradition. (Carl Jacob Gardberg)
I Finland blev b. framför allt en inredningsstil, som satte sin prägel på kyrkointeriörer, möbler och silverföremål. När det gäller hela byggnader kan man nämna kyrkornas klockstaplar, i vilka barockens former småningom blev en folklig tradition. (Carl Jacob Gardberg)