bastu. Finsk bastu (sauna) är ett rum där luften uppvärms genom en ugn (kiuas). Bastuugnen som från början bestod av radade stenar ersattes senare av en murad eldstad. Den är numera oftast fabriksgjord och består av ett metallhölje. Den tidigare veduppvärmningen har nu för tiden ofta ersatts av uppvärmning med elektricitet. Till alla bastuugnar hör en hög kullerstenar som upphettas. Under själva badandet kastar man bad (löyly) på stenarna, varvid vattenångan sprids i bastun. Då man badar sitter man på en lave (laude) ca 1 meter ovan golvet. Temperaturen rekommenderas vara 65-100 º, beroende på b:s storlek. Fuktigheten som regleras genom att man kastar bad bör vara tillräcklig. Bastun bör både under uppvärmningen och under själva badandet vara väl ventilerad. Bastukvasten av björkris ger en fin doft, då man på laven piskar sig med den. Man sitter i bastun högst 10 min. i taget och svalkar sig i fria luften eller i omklädningsrummet. Inne i bastun är man vanligen 2-3 gånger. Bastun. och alla tillbehör bör hållas rena. I en modern bastu ingår vanligen även separata tvätt- och omklädningsrum.
Bastun kan utgöra av en separat byggnad eller installeras i anslutning till bostaden. Sedan 1940-t. utrustas flertalet nybyggda höghus med för hela huset gemensam bastu. På 1980-t. blev det vanligt att inrätta bastu även i enskilda höghuslägenheter. - Rökbastun, som är den ursprungliga form av bastu som förr användes av allmogen, har under de senaste decennierna på nytt blivit allt mer utbredd.
Antalet bastur i Finlanland uppgår i dag (2000) till omkring två miljoner. Uppskattningsvis 3-4 miljoner finländare badar regelbundet bastu minst en gång i veckan året om. Inhemsk tillverkning av elektriska bastuugnar påbörjades 1938 (serietillverkning 1945). Landets största företag i branschen är Saunatec Oyj i Hangö och Harvia Oy i Muurame. Bastuartiklar exporteras till bl.a. Tyskland och USA. Storproducenter av bastubyggnader är bl.a. Rantasalmi Oy, Honkarakenne Oyj och Oy Lagerholm Finnsauna Ab. Finland har den största totala bastuexporten i världen.
Saunaidén började särskilt efter andra världskriget spridas utomlands, även i Skandinavien, där det folkliga bastubadandet dött ut i nyare tid. (Sauna är ett av de få finska ord som har upptagits som lånord i utl. språk, bl.a. i tyskan, engelskan, franskan och spanskan.) I Finland har det däremot sedan urminnes tider utan avbrott spelat en central roll också som rekreationsform. Den finska bastun omhuldas av det ideella sällskapet Suomen saunaseura, bildat 1937, som har till ändamål att fördjupa kännedomen om finsk bastu och att understryka dess folkhälsofrämjande betydelse. Sällskapet hade 2002 nästan 3 000 medlemmar. Det bedriver bastuforsknings-, rådgivnings-, informations- och publikationsverksamhet samt upprätthåller (sedan 1952) en bastuanläggning på Kopparudden på Drumsö i Hfrs, som tjänar bl.a. forskningsändamål. I anslutning till sällskapet arbetar en 1964 inrättad exportkommission med representanter för sällskapet och för branschens företagare. 1977 grundades Internationella saunaförbundet (International Sauna Society) med 8 medlemsländer (2002) och generalsekretariat i Hfrs. Förbundet anordnar kongresser och seminarier samt sprider information om bastu till olika delar av världen.
Historia. De första basturna var primitiva gropar i jorden. För drygt tusen år sedan, då en ny byggnadsteknik (knuttimring) införts, började bastubyggnader i egentlig mening uppföras. Finnarna förde vid inflyttningen till Finland med sig denna badform, som sedan dess kvarstått som landets folkbad med i århundraden oförändrade traditioner. Bastun var under medeltiden allmän i hela Europa, men på 15- och 1600-t. utfärdade myndigheterna i flertalet länder förbud mot bastubadande, sedan basturna särskilt i städerna blivit härdar för syfilis och osedligt leverne. En bidragande orsak till bastuförbudet, som genomdrevs i Sverige 1725, var även vedbristen. I Finland fortsatte bastubadandet däremot i obruten följd, främst beroende på att bastun där inte innebar någon fara för den godtagna könsmoralen. På landsbygden badade personer av olika kön inom ett hushåll, ibland inom en hel by, tillsammans. Med industrialiseringen uppenbarade sig allmänna bastur för båda könen i bruks- och industrisamhällena samt senare även i städerna, men dessa försvann under förra delen av 1900-talet.
Bastun var i århundraden en härd för folkets hälsovård; där sköttes yttre sår och inre sjukdomar med de traditionella hjälpmedel folkmedicinen kunde erbjuda. Bastun betraktades som en helig plats, där friska erhöll ökad motståndskraft mot onda makter och där alla skulle uppföra sig hyfsat. (H.J. Viherjuuri, Saunakirja, 1941; E. Keskinen, Suomen sauna kansanrunoudessa ja kaunokirjallisuudessamme,1946; S. Pälsi, Sauna, 1960; I. Talve, Bastu och torkhus i Nordeuropa, 1960; S. Olin, Sauna - the way to health, 1963; A. Ojajärvi, Suomalainen sauna, 1964; M. Vuorenjuuri, Sauna kautta aikojen, 1967; A. Konya/A. Burger, The international handbook of Finnish sauna, 1973; I. Visanti, Saunakirja, 1975; H. Teir m.fl., Sauna studies, 1976; J. Okker/J. Tanttu, Saunan ilot, 1976; A. Reinikainen, Sauna, fi., eng., fra., 1977; M. Aaland, Sweat, 1978; E. Helamaa, Huoneistosauna, 1987; L.M. Edelsward, Sauna as symbol, 1991; R. Vuolle-Apila, Savusauna, 1993; Sauna - made in Finland, red. J. Peltonen/M. Karjanoja, 1997; E. Helamaa, Kiuas - saunan sydän, 1999, A. Saijonmaa, Sauna, 2000; P. Leimu, The Finnish sauna and its Finnishness, European historical perspectives, ed. S.C. Anderson/B.H. Tabb, 2002)
Bastun kan utgöra av en separat byggnad eller installeras i anslutning till bostaden. Sedan 1940-t. utrustas flertalet nybyggda höghus med för hela huset gemensam bastu. På 1980-t. blev det vanligt att inrätta bastu även i enskilda höghuslägenheter. - Rökbastun, som är den ursprungliga form av bastu som förr användes av allmogen, har under de senaste decennierna på nytt blivit allt mer utbredd.
Antalet bastur i Finlanland uppgår i dag (2000) till omkring två miljoner. Uppskattningsvis 3-4 miljoner finländare badar regelbundet bastu minst en gång i veckan året om. Inhemsk tillverkning av elektriska bastuugnar påbörjades 1938 (serietillverkning 1945). Landets största företag i branschen är Saunatec Oyj i Hangö och Harvia Oy i Muurame. Bastuartiklar exporteras till bl.a. Tyskland och USA. Storproducenter av bastubyggnader är bl.a. Rantasalmi Oy, Honkarakenne Oyj och Oy Lagerholm Finnsauna Ab. Finland har den största totala bastuexporten i världen.
Saunaidén började särskilt efter andra världskriget spridas utomlands, även i Skandinavien, där det folkliga bastubadandet dött ut i nyare tid. (Sauna är ett av de få finska ord som har upptagits som lånord i utl. språk, bl.a. i tyskan, engelskan, franskan och spanskan.) I Finland har det däremot sedan urminnes tider utan avbrott spelat en central roll också som rekreationsform. Den finska bastun omhuldas av det ideella sällskapet Suomen saunaseura, bildat 1937, som har till ändamål att fördjupa kännedomen om finsk bastu och att understryka dess folkhälsofrämjande betydelse. Sällskapet hade 2002 nästan 3 000 medlemmar. Det bedriver bastuforsknings-, rådgivnings-, informations- och publikationsverksamhet samt upprätthåller (sedan 1952) en bastuanläggning på Kopparudden på Drumsö i Hfrs, som tjänar bl.a. forskningsändamål. I anslutning till sällskapet arbetar en 1964 inrättad exportkommission med representanter för sällskapet och för branschens företagare. 1977 grundades Internationella saunaförbundet (International Sauna Society) med 8 medlemsländer (2002) och generalsekretariat i Hfrs. Förbundet anordnar kongresser och seminarier samt sprider information om bastu till olika delar av världen.
Historia. De första basturna var primitiva gropar i jorden. För drygt tusen år sedan, då en ny byggnadsteknik (knuttimring) införts, började bastubyggnader i egentlig mening uppföras. Finnarna förde vid inflyttningen till Finland med sig denna badform, som sedan dess kvarstått som landets folkbad med i århundraden oförändrade traditioner. Bastun var under medeltiden allmän i hela Europa, men på 15- och 1600-t. utfärdade myndigheterna i flertalet länder förbud mot bastubadande, sedan basturna särskilt i städerna blivit härdar för syfilis och osedligt leverne. En bidragande orsak till bastuförbudet, som genomdrevs i Sverige 1725, var även vedbristen. I Finland fortsatte bastubadandet däremot i obruten följd, främst beroende på att bastun där inte innebar någon fara för den godtagna könsmoralen. På landsbygden badade personer av olika kön inom ett hushåll, ibland inom en hel by, tillsammans. Med industrialiseringen uppenbarade sig allmänna bastur för båda könen i bruks- och industrisamhällena samt senare även i städerna, men dessa försvann under förra delen av 1900-talet.
Bastun var i århundraden en härd för folkets hälsovård; där sköttes yttre sår och inre sjukdomar med de traditionella hjälpmedel folkmedicinen kunde erbjuda. Bastun betraktades som en helig plats, där friska erhöll ökad motståndskraft mot onda makter och där alla skulle uppföra sig hyfsat. (H.J. Viherjuuri, Saunakirja, 1941; E. Keskinen, Suomen sauna kansanrunoudessa ja kaunokirjallisuudessamme,1946; S. Pälsi, Sauna, 1960; I. Talve, Bastu och torkhus i Nordeuropa, 1960; S. Olin, Sauna - the way to health, 1963; A. Ojajärvi, Suomalainen sauna, 1964; M. Vuorenjuuri, Sauna kautta aikojen, 1967; A. Konya/A. Burger, The international handbook of Finnish sauna, 1973; I. Visanti, Saunakirja, 1975; H. Teir m.fl., Sauna studies, 1976; J. Okker/J. Tanttu, Saunan ilot, 1976; A. Reinikainen, Sauna, fi., eng., fra., 1977; M. Aaland, Sweat, 1978; E. Helamaa, Huoneistosauna, 1987; L.M. Edelsward, Sauna as symbol, 1991; R. Vuolle-Apila, Savusauna, 1993; Sauna - made in Finland, red. J. Peltonen/M. Karjanoja, 1997; E. Helamaa, Kiuas - saunan sydän, 1999, A. Saijonmaa, Sauna, 2000; P. Leimu, The Finnish sauna and its Finnishness, European historical perspectives, ed. S.C. Anderson/B.H. Tabb, 2002)
bastu. Lålby i Lappfjärd 1914. Rökbastun har upplevt något av en renässans på senare tid. Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland, Folkkultursarkivet.