bibelöversättningar

bibelöversättningar. På finska utkom Nya Testamentet första gången 1548 i en översättning av Mikael Agricola, som även översatte flera mindre delar av Gamla Testamentet till finska. Det dröjde dock ända till 1642 innan hela Bibeln kom ut på detta språk i Stockholm. Denna bibelöversättning, gjord av en 1638 tillsatt kommitté under ledning av Eskil Petraeus, utkom sedan i reviderade upplagor, tryckta i Åbo 1685 (utg. Henrik Florinus), 1758 ( Anders Lizelius) och 1776 (densamme). En finsk bibel blev därefter aktuell först i början av 1850-talet. A.W. Ingman utgav 1858-59 en provbibel, vars "kalevalastil" blev starkt omtvistad, varför ett officiellt arbete på en ny bibelöversättning inleddes. Detta kunde slutföras omkring 90 år senare; översättningen godkändes av kyrkomötet 1938. Arbetet på en ny finsk bibelöversättning inleddes 1973 och kunde slutföras 1992, då den nuv. finska bibeln togs i bruk.

Landets svenskspråkiga församlingar har använt de rikssvenska officiella bibelöversättningarna (Gustav Vasas 1541, Karl XII:s 1703 och Gustav V:s 1917). Arbetet på en ny svensk bibelöversättning inleddes 1963 och blev färdigt 1999. Denna s.k. Bibel 2000, som beaktar den bibelvetenskapliga forskningens rön, godkändes 2001 av kyrkomötet i Finlands evangelisk-lutherska kyrka för användning i landets svenskspråkiga församlingar. Särskilt i en del konservativa kretsar hade man inte önskat acceptera Bibel 2000, utan hade föredragit den mer traditionella s.k. Folkbibeln, som introducerades samtidigt. (E. Eidem, Vår svenska bibel, 1923; S. Kjöllerström, Tillkomsten av 1541 års bibel, 1941; Våra fäders bibel 1541-1941, 1941; A.F. Puukko, Suomalainen Raamattumme, 1946; S. Laurikkala, Suomenkielinen raamatunkirjallisuus 1548-1948, 1952; Biblia 350: suomalainen Raamattu ja Suomen kulttuuri, red. J. Nuorteva, 1992)