Birgitta Birgersdotter (f. 1303 Uppland, d. 23/7 1373 Rom), helgonförklarad 7 oktober 1391, Sveriges skyddshelgon 1396 och hela Europas dito 1999. Grundare av "Den helige Frälsarens orden" för nunnor och munkar (dubbelkloster). B. var dotter till Upplandslagmannen Birger Persson till Finsta och Ingeborg Bengtsdotter av Folkungaorden; hon blev moderlös 1314. År 1316 giftes hon bort med Närkelagmannen Ulf Gudmundsson till Ulvåsa i Östergötland, och fick åtta barn. Makarna gjorde pilgrimsfärder till Nidaros (Trondheim) och Santiago de Compostela. B. var under flera år den unga drottning Blankas rådgivare. Efter makens död 1344 bröt hennes visionära begåvning fram med full kraft, och hon upplevde kallelsen att bli Kristi "brud och språkrör". B. reste till Rom hösten 1349, där hon arbetade för påvens återkomst från Avignon och för att få sin orden godkänd av honom. Året före sin död vallfärdade hon till Jerusalem.
B. efterlämnade en stor och rik religiös-litterär kvarlåtenskap och hennes himmelska uppenbarelser (sv. övers. av T. Lundén 1957-59) är med sin mäktiga poetiska inspiration ett av storverken i svensk litteratur. 1492 trycktes de för första gången i en komplett utgåva på latin.
Bl.a. sökte hon med hjälp av sin vän biskop Hemming av Åbo mäkla fred mellan England och Frankrike 1346. Vidare påverkade hon kung Magnus Eriksson att företa ett korståg österut i syfte att omvända karelarna (1348).
Birgittakulten vann redan i slutet av 1300-t. insteg i Finland och nådde sin höjd på 1400-t. 1443 grundades birgittinklostret i Nådendal (Birgittaklostret). Ett flertal kyrkor i Tavastland, s. Savolax och Karelen helgades åt B. och vittnar om att hon var mycket uppburen just i dessa trakter. B:s popularitet i Finland framgår också av att fester till hennes ära efter reformationen firats ända till vår tid som folkfester i Halikko och Lempäälä. Ett birgittinkloster inrättades 1986 i Åbo. Där fanns 2001 ett tiotal nunnor, samtliga av utländsk härkomst. (S. Jorgensen, Den hell. B. af Vadstena, 2 bd, 1941-43; K. Vilkuna, Vuotuinen ajantieto, 1950; E. Fogelklou, B., 1955; B. Klockars, B. och böckerna, 1966, B. och hennes värld, 1971, B:s svenska värld, 1976; J. Gallén, Den heliga B. och Karelen, Historisk tidskrift för Finland 1966; S. Stolpe, B. i Sverige resp. Rom, 2 bd, 1973; P. Setälä/E. Ahl, Pyhä Birgitta - Euroopan suojelupyhimys, 2003) (Fredrik Vahlquist)
B. efterlämnade en stor och rik religiös-litterär kvarlåtenskap och hennes himmelska uppenbarelser (sv. övers. av T. Lundén 1957-59) är med sin mäktiga poetiska inspiration ett av storverken i svensk litteratur. 1492 trycktes de för första gången i en komplett utgåva på latin.
Bl.a. sökte hon med hjälp av sin vän biskop Hemming av Åbo mäkla fred mellan England och Frankrike 1346. Vidare påverkade hon kung Magnus Eriksson att företa ett korståg österut i syfte att omvända karelarna (1348).
Birgittakulten vann redan i slutet av 1300-t. insteg i Finland och nådde sin höjd på 1400-t. 1443 grundades birgittinklostret i Nådendal (Birgittaklostret). Ett flertal kyrkor i Tavastland, s. Savolax och Karelen helgades åt B. och vittnar om att hon var mycket uppburen just i dessa trakter. B:s popularitet i Finland framgår också av att fester till hennes ära efter reformationen firats ända till vår tid som folkfester i Halikko och Lempäälä. Ett birgittinkloster inrättades 1986 i Åbo. Där fanns 2001 ett tiotal nunnor, samtliga av utländsk härkomst. (S. Jorgensen, Den hell. B. af Vadstena, 2 bd, 1941-43; K. Vilkuna, Vuotuinen ajantieto, 1950; E. Fogelklou, B., 1955; B. Klockars, B. och böckerna, 1966, B. och hennes värld, 1971, B:s svenska värld, 1976; J. Gallén, Den heliga B. och Karelen, Historisk tidskrift för Finland 1966; S. Stolpe, B. i Sverige resp. Rom, 2 bd, 1973; P. Setälä/E. Ahl, Pyhä Birgitta - Euroopan suojelupyhimys, 2003) (Fredrik Vahlquist)