björn (Ursus arctos). Björn fanns förr i nästan hela Finland, men utbredningsområdet krympte kraftigt i samband med den intensiva jakt som bedrevs ända från mitten av 1800-talet till 1960-talet. Tidvis fanns björn bara längs östgränsen och i s. Lappland, och beståndet var nära att utrotas i mitten av 1960-talet. Sedan jakt med snöskoter förbjöds och partiell fredning infördes har stammen återhämtat sig och speciellt under 1990- talet ökat rätt markant i antal. Vårvintern 2001 beräknades den finländska björnstammen omfatta ca 1 100 djur; detta år var den uppskattade reproduktionen ca 175 ungar. Numera noteras björn allmänt också i s. Finland och rent av i kusttrakterna eller i tätorternas utkanter. Drygt 60 % av beståndet finns dock ännu i östligaste Finland och inom renskötselområdet.
Jakten på björn har omgetts av allehanda magiska riter; bl.a. firades efter lyckad jakt en björnfest (allmän bland nordliga folkslag i Eurasien), med vilken man ville blidka den gudamakt som kunde skönjas bakom villebrådet. Tidigare var det vanligt att man nedlade björnen i idet eller i dess närhet; detta jaktsätt användes mycket bl.a. vid turistjakter för betalande deltagare. Det är numera förbjudet (i likhet med jakt för åtel). Skottpeng på bjöen betalades till 1954. - Bland ryktbara björnjägare märks Mårten Kitunen och B.B. Höök, vilka nedlade inemot 200 resp. 150 björnar. Den största björn, som hittills fällts i Finland, vägde 303 kg. Björnjakten i Finland sker numera genom ett undantagsförfarande inom ramen för EU:s naturdirektiv gällande arter som kräver speciella skyddsåtgärder. Jakten äger i huvudsak rum i september-oktober; 2008 beräknades björnstammen omfatta 920-980 djur. Samma år fälldes sammanlagt 84 björnar.
Jakten på björn har omgetts av allehanda magiska riter; bl.a. firades efter lyckad jakt en björnfest (allmän bland nordliga folkslag i Eurasien), med vilken man ville blidka den gudamakt som kunde skönjas bakom villebrådet. Tidigare var det vanligt att man nedlade björnen i idet eller i dess närhet; detta jaktsätt användes mycket bl.a. vid turistjakter för betalande deltagare. Det är numera förbjudet (i likhet med jakt för åtel). Skottpeng på bjöen betalades till 1954. - Bland ryktbara björnjägare märks Mårten Kitunen och B.B. Höök, vilka nedlade inemot 200 resp. 150 björnar. Den största björn, som hittills fällts i Finland, vägde 303 kg. Björnjakten i Finland sker numera genom ett undantagsförfarande inom ramen för EU:s naturdirektiv gällande arter som kräver speciella skyddsåtgärder. Jakten äger i huvudsak rum i september-oktober; 2008 beräknades björnstammen omfatta 920-980 djur. Samma år fälldes sammanlagt 84 björnar.