Björneborgs regemente

Björneborgs regemente uppsattes 1626 med Satakunta som rekryteringsområde. Regementet deltog under Sveriges stormaktstid i krigen på den europeiska kontinenten (bl.a. i slaget vid Leipzig 1642). Sedan dess sista rester råkat i krigsfångenskap efter nederlaget vid Poltava 1709 var det fullständigt nyuppsatt med om striderna i Finland under stora ofreden. Det låg 1714-18 i Sverige och deltog sedan i det armfeltska fälttåget till Trondheim, varifrån endast spillror återkom. B. var även med om frihetstidens och Gustav III:s krig, men vann sin egentliga ryktbarhet under kriget 1808-09, då det ingick i den av von Döbeln ledda 2:a brigaden. Det bestod vid denna tid av två infanteribataljoner och en rusthållsbataljon (som förenats med B. 1790 vid Livdragonregementets upplösning) och omfattade 1 525 man, förutom 762 man vargering. Det 1809 upplösta regementet återuppstod i det självständiga Finlands armé, var förlagt i Åbo och rekryterat i s.v. Finland, men upplöstes på nytt vid mobilisationen 1939. Dess traditionsbevarare i dagens försvarsmakt är Björneborgs brigad (Porin prikaati), vars förläggningsort är Säkylä. Brigaden ingår i Västra försvarsområdet. På garnisonsområdet finns ett museum som belyser förbandets månghundraåriga historia. (E. Lindh, Kongl. Björneborgs regemente, 1928; Finlands försvarsmakt, 1931; Suomen puolustuslaitos 1918-1939, 1988)