borgarståndet, ett av stånden i det svenska rikets riksdag och Finlands ståndslantdag. Redan på 1400- och 1500-talens möten och riksdagar bildade ombud för städerna en ständergrupp, och i 1634 års RF framstår borgarståndet som ett särskilt stånd. Vid riksdagarna betydde det dock till en början föga, men då striden mellan de ofrälse stånden och adeln blossade upp på 1600-t., trädde det fram med kraft och vann sedan allt större inflytande. Under frihetstiden var det näst adeln det förnämsta ståndet.
Sedan Finland lösgjorts från Sverige, fanns i landet ett borgarstånd i gammal svensk mening ända till 1906, då fyrståndsrepresentationen upphörde. För varje stad med lägre folkmängd än 6 000 valdes en lantdagsman, och för städer med större folkmängd en för varje fullt tal av 6 000 personer. Röstberättigade var utom magistrat och borgare även ickeburskapsägande yrkes- och fabriksidkare samt fastighetsägare; valbara var män som fyllt 25 år och bekände sig till den kristna tron. Kejsaren utsåg ståndets talman. Dess representanter på den första lantdagen i Borgå 1809 var 19; vid 1872 års lantdag var de 38.
Borgerskapets representanter framträdde i vissa städer som stadens äldste, en form av föregångare till stadsfullmäktige. (S. Nordenstreng, Borgarståndets historia vid Finlands lantdagar 1809-1906, 5 bd, 1920-24; O. Nikula, Finländska borgare på 1700-talet, 1978, A. Halila, Me raatiherrat ja porvarit, 1982)
Sedan Finland lösgjorts från Sverige, fanns i landet ett borgarstånd i gammal svensk mening ända till 1906, då fyrståndsrepresentationen upphörde. För varje stad med lägre folkmängd än 6 000 valdes en lantdagsman, och för städer med större folkmängd en för varje fullt tal av 6 000 personer. Röstberättigade var utom magistrat och borgare även ickeburskapsägande yrkes- och fabriksidkare samt fastighetsägare; valbara var män som fyllt 25 år och bekände sig till den kristna tron. Kejsaren utsåg ståndets talman. Dess representanter på den första lantdagen i Borgå 1809 var 19; vid 1872 års lantdag var de 38.
Borgerskapets representanter framträdde i vissa städer som stadens äldste, en form av föregångare till stadsfullmäktige. (S. Nordenstreng, Borgarståndets historia vid Finlands lantdagar 1809-1906, 5 bd, 1920-24; O. Nikula, Finländska borgare på 1700-talet, 1978, A. Halila, Me raatiherrat ja porvarit, 1982)
Borgarståndet. Tavlan med porträtten av medlenmmarna i borgarståndet 1894 är ett kollage med nationella symboler och en bild av Alexander II:s staty. Foto: Åbo Akademis Bildsamlingar.