Bremer, Fredrika

Bremer, Fredrika (född 17/8 1801 Pikis, död 31/12 1865 Stockholm), en av Sveriges mest berömda kvinnliga författare, växte upp i ett ståtligt hus i Åbos akademikvarter. Vid hennes dop stod Henrik Gabriel Porthan och Frans Mikael Franzén faddrar. 1804 flyttade familjen till Sverige, där överklassflickan B. i trots mot tidens konventioner etablerade sig som både kontroversiell och hyllad diktare. Romaner som Familjen H* (1830-31), Grannarne (1837) och Hertha (1856) förespråkade borgerliga ideal, men med en allt starkare betoning på kvinnans ställning. B. nådde världsberömmelse genom talrika översättningar, och hennes omfattande resor till Amerika, Cuba, Italien, Grekland och Palestina resulterade i böckerna Hemmen i den nya verlden (1853-54) och Lifvet i gamla verlden (1860-62), skildringar som i sin pregnans och öppenhet för olika kulturer och samhällsfenomen är ovärderliga tidsdokument. B. är pionjär för kvinnorörelsen i Sverige och har varit en förebild för emanciperade kvinnor långt in i modern tid. (C. Burman, F. B., 2001) (Gustaf Widén)