Brenner, Elias

Brenner, Elias (född 18/4 1647 Storkyro, död 16/1 1717 Stockholm), miniatyrmålare, kopparstickare, fornforskare och numismatiker, adlad 1712. Brenner blev som hovminiatyrist i Stockholm Finlands framgångsrikaste bildkonstnär på 1600-t. Han gick i skola i Nykarleby och Björneborg och avlade studentexamen i Uppsala 1663, dit han flyttat ett år tidigare. Brenner studerade teologi i Uppsala och bedrev därefter antikvariska studier för Johannes Schefferus, som också undervisade honom i teckningskonsten och numismatiken. Tack vare sina arkeologiska insikter och sin skicklighet i teckning utsågs Brenner 1668 till ritare och kopparstickare vid Antikvitetskollegiet och gjorde antikvariska resor i Sverige och till Finland 1670-73.

Under sina resor tecknade han av vapenbilder, runstenar och kyrkliga föremål. Brenner bosatte sig i Stockholm 1673 och kallades till hovminiatyrist vid sidan av Pierre Signac 1677 och slutligen efter Signacs död ensam hovminiatyrist 1684. Ca 75 av hans miniatyrer är kända idag. Brenner tjänade Karl XI och utförde flera miniatyrer åt Ulrika Eleonora. Brenner utgav 1691 den första upplagan av sitt stora arbete Thesaurus nummorum om svenska mynt och medaljer med egna avritningar. Verket var ett pionjärarbete inom svensk myntvetenskap. Efter Erik Dahlbergs död 1703 fortsatte Brenner utgivningen av dennes berömda bildverk Suecia antiqua et hodierna. Som miniatyrmålare tog Brenner intryck av både Cooper och Signac, men utvecklade en egen stil. Bland hans efterföljare som miniatyrmålare i Sverige kan nämnas Gustaf Lemoine och David Richter. (E. Aspelin, Elias Brenner, 1896) (Bengt von Bonsdorff)