brottning, idrott med urgamla anor. Den moderna grekisk-romerska b. blev känd i Finland genom Emil Karlsson (1868-1935), som 1891 bildade Helsingfors atletklubb, vilken med tiden utvecklades till världens starkaste brottningsklubb. De första inhemska mästerskapstävlingarna i grekisk-romersk b. anordnades 1889. På 1920- och -30-t. dominerades den grekisk-romerska b. internationellt av finländare, som utvecklade en rad hårda brytnings- och hävstångsgrepp (bl.a. det s.k. Lindenagreppet, efter A. Linden-Linko). Även inom fribrottningen, som introducerades i Finland på 1920-t., hade landet stora framgångar under mellankrigstiden. Den 1900 bildade centralorganisationen Finlands gymnastik- och idrottsförbund hade b. som en av sina grenar, och egen administration fick den först 1932, då Suomen painiliitto bildades (121 medlemsklubbar 2002). Inom AIF tillkom en brottningssektion 1919. De första nationella mästerskapstävlingarna i fribrottning arrangerades 1923. Sedan 1999 anordnas finländska mästerskap i b. även för kvinnor.
Finlands första världsmästare i b. (1905) var Verner Weckman, som även tog Finlands två första olympiska guldmedaljer. Fram till OS i Moskva 1980 hade Finland erövrat sammanlagt 75 olympiska medaljer i b., varav 25 guldmedaljer. Dessa har hemförts av bl.a. Eemil Väre (1885-1974), som vann lättviktsklassen (grekisk-romersk stil) både 1912 och 1920, fjäderviktaren Kalle Anttila, segrare i fristil 1920 och i grekisk-romersk b. 1924, grundare av varuhusfirman (Anttila Oy), Oskari Friman (1893-1933), som tog grekiskt-romerskt guld i fjädervikt 1920 och i lättvikt 1924, och Väinö Kokkinen (1899-1967), guldmedaljör i grekisk-romersk stil 1928 (weltervikt) och 1932 (mellanvikt). Dubbel olympisk guldmedaljör var även Kustaa Pihlajamäki (1902-44), en av världens genom tiderna framgångsrikaste brottare, som utöver sina två olympiska guldmedaljer (1924, bantamvikt, och 1936, fjädervikt) och en silvermedalj (1928, fjädervikt) erövrade två europamästerskap och 16 finländska mästerskap i fristil samt sju europamästerskap och 13 finländska mästerskap i grekisk-romersk stil. Hans kusin Hermanni Pihlajamäki (1903-82) vann fjäderviktsklassen i fristil vid OS 1932. Övriga olympiska guldmedaljörer är Edvard Westerlund (1901-82), segrare i weltervikt 1924 (gr.-rom.), Kaarlo Mäkinen (1892-1980), flugvikt (fri stil) 1928, Lenni Viitala (1921-65), flugvikt (fri stil) 1948, Kyösti Lehtonen (1931 -87), lättvikt (gr.-rom.) 1956 och Pertti Ukkola (f. 1950), bantamvikt (gr.-rom.) 1976. Marko Yli-Hannuksela (f. 1973) tog bronset (gr.-rom.) i lätt mellanvikt i Sydney-OS 2000, blev världsmästare 1997 samt EM- bronsmedaljör (lättvikt) 1995 och (weltervikt) 2002. - Legendarisk som professionell brottare blev Otto Huhtanen (1891-1978), som vann sex världsmästerskap i fristil på 1920-t. och inte besegrades en enda gång under sin professionella karriär som sträckte sig över ett kvartssekel. (H. Lehmusto, Painin historia, 2:a omarb. o. utv. uppl. 1939, Painiuraltani, 1957; E.A. Soinio, Suomalaisia mestaripainijoita, 1939)
Finlands första världsmästare i b. (1905) var Verner Weckman, som även tog Finlands två första olympiska guldmedaljer. Fram till OS i Moskva 1980 hade Finland erövrat sammanlagt 75 olympiska medaljer i b., varav 25 guldmedaljer. Dessa har hemförts av bl.a. Eemil Väre (1885-1974), som vann lättviktsklassen (grekisk-romersk stil) både 1912 och 1920, fjäderviktaren Kalle Anttila, segrare i fristil 1920 och i grekisk-romersk b. 1924, grundare av varuhusfirman (Anttila Oy), Oskari Friman (1893-1933), som tog grekiskt-romerskt guld i fjädervikt 1920 och i lättvikt 1924, och Väinö Kokkinen (1899-1967), guldmedaljör i grekisk-romersk stil 1928 (weltervikt) och 1932 (mellanvikt). Dubbel olympisk guldmedaljör var även Kustaa Pihlajamäki (1902-44), en av världens genom tiderna framgångsrikaste brottare, som utöver sina två olympiska guldmedaljer (1924, bantamvikt, och 1936, fjädervikt) och en silvermedalj (1928, fjädervikt) erövrade två europamästerskap och 16 finländska mästerskap i fristil samt sju europamästerskap och 13 finländska mästerskap i grekisk-romersk stil. Hans kusin Hermanni Pihlajamäki (1903-82) vann fjäderviktsklassen i fristil vid OS 1932. Övriga olympiska guldmedaljörer är Edvard Westerlund (1901-82), segrare i weltervikt 1924 (gr.-rom.), Kaarlo Mäkinen (1892-1980), flugvikt (fri stil) 1928, Lenni Viitala (1921-65), flugvikt (fri stil) 1948, Kyösti Lehtonen (1931 -87), lättvikt (gr.-rom.) 1956 och Pertti Ukkola (f. 1950), bantamvikt (gr.-rom.) 1976. Marko Yli-Hannuksela (f. 1973) tog bronset (gr.-rom.) i lätt mellanvikt i Sydney-OS 2000, blev världsmästare 1997 samt EM- bronsmedaljör (lättvikt) 1995 och (weltervikt) 2002. - Legendarisk som professionell brottare blev Otto Huhtanen (1891-1978), som vann sex världsmästerskap i fristil på 1920-t. och inte besegrades en enda gång under sin professionella karriär som sträckte sig över ett kvartssekel. (H. Lehmusto, Painin historia, 2:a omarb. o. utv. uppl. 1939, Painiuraltani, 1957; E.A. Soinio, Suomalaisia mestaripainijoita, 1939)