budget. Stadganden om den finländska statsbudgeten ingår främst i 83-87 §§ grundlagen, 59 § riksdagens arbetsordning samt i lagen om och förordningen om statsbudgeten av 1988.
Statsbudgeten uppgörs för ett kalenderår i sänder. Regeringen förelägger dessutom årligen riksdagen tilläggsbudgeter, som behandlas på samma sätt som den ordinarie b.
Budgetproceduren inleds med att statens ämbetsverk och inrättningar beräknar sina egna anslagsbehov och meddelar sina förslag till inkomst- och utgiftsstat till respektive ministerium. Varje ministerium uppgör på basis av dessa ett förslag till inkomst- och utgiftsstat för sitt förvaltningsområde. Förslagen jämte motiveringar inlämnas till finansministeriet inom den tid som ministeriet fastställer. Regeringen utarbetar sedan den budgetproposition som föreläggs riksdagen och där remitteras till finansutskottet.
Budgetpropositionen tas upp till enda behandling i plenum utifrån finansutskottets betänkande. I början av behandlingen förs en allmän debatt. Sedan denna avslutats, behandlas förslaget till b. i detalj.
Varje riksdagsledamot kan med anledning av budgetpropositionen genom en budgetmotion väcka förslag om att ett anslag eller något annat beslut skall tas in i statsbudgeten. Sedan b. godkänts av riksdagen, undertecknas den av presidenten och publiceras i författningssamlingen.
I praktiken medför budgetbehandlingen i riksdagen i allmänhet inte några större förändringar i b:s slutsumma. Budgetens inkomstsida är indelad i avdelningar, utgiftssidan i huvudtitlar, en för varje förvaltningsområde. Varje avdelning och huvudtitel är i sin tur indelad i kapitel och moment. Anslagen tas upp i statsbudgeten som fasta anslag, förslagsanslag eller reservationsanslag. Fasta anslag får i motsats till förslagsanslag inte överskridas, medan reservationsanslag (som inte heller får överskridas) får överföras till ett senare finansår enligt vad som bestäms genom lag.
Statens inkomster och utgifter 1980-2007, milj. euro
Statsbudgeten uppgörs för ett kalenderår i sänder. Regeringen förelägger dessutom årligen riksdagen tilläggsbudgeter, som behandlas på samma sätt som den ordinarie b.
Budgetproceduren inleds med att statens ämbetsverk och inrättningar beräknar sina egna anslagsbehov och meddelar sina förslag till inkomst- och utgiftsstat till respektive ministerium. Varje ministerium uppgör på basis av dessa ett förslag till inkomst- och utgiftsstat för sitt förvaltningsområde. Förslagen jämte motiveringar inlämnas till finansministeriet inom den tid som ministeriet fastställer. Regeringen utarbetar sedan den budgetproposition som föreläggs riksdagen och där remitteras till finansutskottet.
Budgetpropositionen tas upp till enda behandling i plenum utifrån finansutskottets betänkande. I början av behandlingen förs en allmän debatt. Sedan denna avslutats, behandlas förslaget till b. i detalj.
Varje riksdagsledamot kan med anledning av budgetpropositionen genom en budgetmotion väcka förslag om att ett anslag eller något annat beslut skall tas in i statsbudgeten. Sedan b. godkänts av riksdagen, undertecknas den av presidenten och publiceras i författningssamlingen.
I praktiken medför budgetbehandlingen i riksdagen i allmänhet inte några större förändringar i b:s slutsumma. Budgetens inkomstsida är indelad i avdelningar, utgiftssidan i huvudtitlar, en för varje förvaltningsområde. Varje avdelning och huvudtitel är i sin tur indelad i kapitel och moment. Anslagen tas upp i statsbudgeten som fasta anslag, förslagsanslag eller reservationsanslag. Fasta anslag får i motsats till förslagsanslag inte överskridas, medan reservationsanslag (som inte heller får överskridas) får överföras till ett senare finansår enligt vad som bestäms genom lag.
Statens inkomster och utgifter 1980-2007, milj. euro