Canth, (f. Johnsson), Ulrika Wilhelmina (Minna) (f. 19/3 1844 Tfrs, d. 12/5 1897 Kuopio), författare. C., som var dotter till en köpman, besökte Kuopio svenska flickskola och Jyväskylä seminarium, men avbröt sina studier 1865 för att ingå äktenskap med sin lärare, lektor J.Fr. Canth. Efter mannens död 1879 övertog hon en av fadern grundad affär i Kuopio och lyckades snart skaffa sig och sina sju barn en god ekonomisk ställning.
Ungefär samtidigt inledde C. sin författarverksamhet; tidigare hade hon medarbetat i två tidningar, som maken redigerat. Hennes första teaterstycken, Murtovarkaus (1882) och Roinilan talossa (1883), var folklivsskildringar i romantisk stil. Kort därpå framkallade bekantskapen med den moderna realistiska och naturalistiska litteraturen, särskilt den norska, ett genombrott i hennes författarskap, som nu blev präglat av en avslöjande verklighetsskildring och frågor om samhällsmoral och förtryck. Detta framträder starkt i dramat Työmiehen vaimo (1885, sv. övers. Arbetarens hustru, 1886) och i det socialrevolutionära skådespelet Kovan onnen lapsia (1888), där hon ser proletariatets handlande som en reaktion på samhällsförhållandena, samt i berättelserna Hanna (1886, sv. övers. s.å), Köyhää kansaa (1886, sv. övers. Bland fattigt folk s.å.), Salakari (1887, sv. övers. Blindskär, 1888) och Kauppa-Lopo (1889), den sistnämnda ett av C:s bästa verk.
Under det följande decenniet förflyttades tyngdpunkten mot en mera inträngande psykologisk skildring. Skådespelet Papin perhe varslar härom, och tydligt framträder den nya inriktningen i Sylvi (1893), en ursprungligen på svenska skriven äktenskapstragedi byggd på en brottmålshistoria ur verkligheten, och i barnamordsdramat Anna Liisa (1895), som visar påverkan av Tolstoj.
C. var en av pionjärerna för finskan som litteraturspråk. Hennes skådespel hör till den finska teaterns stående repertoar. Minnesstoder över henne har rests i Kuopio 1937 (E. Halonen) och Tfrs 1951 (L. Leppänen). Sällskapet Minna Canthin seura (gr. 1946) och ett tvåspråkigt Minna Canthförbund (gr. 1947) vårdar minnet av författaren och hennes livsverk. Hennes födelsedag blev 2003 officiell flaggningsdag. (L. Hagman, Minna Canthin elämäkerta, 2 bd, 1906- 11; V. Tarkiainen, M. C., 1921; H. Vilkemaa, M. C., 1931; G. v. Frenckell-Thesleff, M. C. och det unga Finland, 1942, fi. övers. 1944; H. Asp, M. C. läheltä nähtynä, 1948; Minna Canthin kirjeet, red. H. Kannila, 1973; M. C., red. I. Tiitinen, 1987; R. Nieminen, M. C., kirjailija ja kauppias, 1990; H.M. Kauppi, Eräs kirjallinen salonki: Minna Canthin seuran vaiheita 1946-1990, 1990; K. Mäkinen/T. Uusi-Hallila, M. C., taiteilija ja taistelija, 2003)
Ungefär samtidigt inledde C. sin författarverksamhet; tidigare hade hon medarbetat i två tidningar, som maken redigerat. Hennes första teaterstycken, Murtovarkaus (1882) och Roinilan talossa (1883), var folklivsskildringar i romantisk stil. Kort därpå framkallade bekantskapen med den moderna realistiska och naturalistiska litteraturen, särskilt den norska, ett genombrott i hennes författarskap, som nu blev präglat av en avslöjande verklighetsskildring och frågor om samhällsmoral och förtryck. Detta framträder starkt i dramat Työmiehen vaimo (1885, sv. övers. Arbetarens hustru, 1886) och i det socialrevolutionära skådespelet Kovan onnen lapsia (1888), där hon ser proletariatets handlande som en reaktion på samhällsförhållandena, samt i berättelserna Hanna (1886, sv. övers. s.å), Köyhää kansaa (1886, sv. övers. Bland fattigt folk s.å.), Salakari (1887, sv. övers. Blindskär, 1888) och Kauppa-Lopo (1889), den sistnämnda ett av C:s bästa verk.
Under det följande decenniet förflyttades tyngdpunkten mot en mera inträngande psykologisk skildring. Skådespelet Papin perhe varslar härom, och tydligt framträder den nya inriktningen i Sylvi (1893), en ursprungligen på svenska skriven äktenskapstragedi byggd på en brottmålshistoria ur verkligheten, och i barnamordsdramat Anna Liisa (1895), som visar påverkan av Tolstoj.
C. var en av pionjärerna för finskan som litteraturspråk. Hennes skådespel hör till den finska teaterns stående repertoar. Minnesstoder över henne har rests i Kuopio 1937 (E. Halonen) och Tfrs 1951 (L. Leppänen). Sällskapet Minna Canthin seura (gr. 1946) och ett tvåspråkigt Minna Canthförbund (gr. 1947) vårdar minnet av författaren och hennes livsverk. Hennes födelsedag blev 2003 officiell flaggningsdag. (L. Hagman, Minna Canthin elämäkerta, 2 bd, 1906- 11; V. Tarkiainen, M. C., 1921; H. Vilkemaa, M. C., 1931; G. v. Frenckell-Thesleff, M. C. och det unga Finland, 1942, fi. övers. 1944; H. Asp, M. C. läheltä nähtynä, 1948; Minna Canthin kirjeet, red. H. Kannila, 1973; M. C., red. I. Tiitinen, 1987; R. Nieminen, M. C., kirjailija ja kauppias, 1990; H.M. Kauppi, Eräs kirjallinen salonki: Minna Canthin seuran vaiheita 1946-1990, 1990; K. Mäkinen/T. Uusi-Hallila, M. C., taiteilija ja taistelija, 2003)
Canth, Minna. Var Finlands första betydande kvinnliga författare. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.