de blodlösa, föraktfull benämning på de svenskspråkiga liberaler som under 1800-talets senare hälft sökte dämpa konflikten i språkfrågan. Dessa liberaler framförde inget språkprogram istället för den aktiva finskhet de frångått; deras tankar gick i korthet ut på att finskan småningom skulle insättas i alla sina naturliga rättigheter och vid sidan av svenskan inrymmas som ett bildningsspråk. D. ansåg språkfrågan vara en andra rangens angelägenhet. Till riktningens främsta personligheter hörde män som Adolf Erik Nordenskiöld, August Schauman, Leo Mechelin och C.G. Estlander. Dess främsta språkrör blev Helsingfors Dagblad. Ur denna kulturellt högtstående krets framgick också den liberalt konstitutionella politiken, som dock inte fick stöd utanför en liten krets (liberala partiet). - D. kallades även ett kotteri yngre akademiska medborgare som under och efter Krimkriget yppade ett visst missnöje med de styrande och därför bl.a. protesterade mot dikten Den första blodsdroppen publicerad av Topelius våren 1854 (Vitsand).