dekonstruktivism, stilart inom den moderna arkitekturen. D. karakteriseras av sönderbrutna och olikformade byggnadsmassor, ofta i oregelbundna koordinatsystem. Byggnadens olika funktioner s.a.s. utplaceras i separata byggnadsdelar, som kopplas ihop utan egentligt system. Det mest kända dekonstruktiva byggnadsverket i Finland är vetenskapscentret Heureka i Vanda, ritat av arkitekterna Mikko Heikkinen och Markku Komonen 1989. (Patrick Eriksson)