domstolar för statsförbrytelser

domstolar för statsförbrytelser kallades de specialdomstolar, som inrättades för att rannsaka och döma personer som deltagit på den förlorande sidan i kriget 1918. Kort efter det att upproret kuvats stiftades en lag som stadgade, att de straffbara handlingar som innebar delaktighet i detta skulle behandlas vid särskilda d., av vilka det inrättades totalt 145 i hela landet. Man tillsatte en överdomstol för statsförbrytelser på vilken det bl.a. ankom att övervaka d:s verksamhet, i vissa fall granska deras beslut och behandla nådeansökningar. D:s verksamhet upphörde 1/6 1920, då de oavslutade målen överfördes på de allmänna domstolarna. Förfarandet avvek från juridisk kutym i Finland, men kan förklaras med att tiotusentals personer ansågs ha deltagit i upproret. Ett juridiskt förfarande av sedvanlig art hade under dåvarande exceptionella förhållanden varit svårt att genomföra. - Principen att varje person som av någon anledning infångats skulle rannsakas av domstol ledde till svåra lidanden och hög dödlighet i fånglägren särskilt sommaren 1918 (vita terrorn).