donationsgods

donationsgods, benämning på de hemman i Gamla Finland som under perioden 1721-1811, då denna landsdel var en rysk provins, av Rysslands regenter förlänades åt enskilda personer, dock med bibehållen besittningsrätt för bönderna. Förläningarna åtföljdes egentligen inte av andra rättigheter än att uppbära det mesta av skatterna till kronan, men det låg i sakens natur, att donationsherrarna skulle försöka införa ryskt betraktelsesätt ifråga om allmogen. Bönderna betungades med dagsverken och utskylder, rättssäkerheten var ringa. 1783 förbjöds de att flytta från den ort där de var skattskrivna. Genom flera kejserliga manifest och förordningar, särskilt en författning av 25 nov. 1826, förlorade bönderna på godsen så gott som all rätt till dem, vilket blev en hämsko på hela östra Finlands utveckling. Under senare hälften av 1800-t. inlöstes emellertid godsen av finska staten och såldes efter hand till bönderna. De omfattade en areal av över 1 milj. ha. (M. Akiander, Om donationerna i Viborgs län, 1864; J.R. Danielsson, Viborgs läns återförening, 1894; B. Estlander, Bilder ur donationsböndernas historia i Ö. Finland, 1899; M. Pennanen, Lahjotusmailta, 2 bd, 1925-26; J. Paaskoski, Vanhan Suomen lahjoitusmaat 1710-1826, 1997)