Dragsvik

Dragsvik, garnisonsområde i Ekenäs, förläggningsplats för Nylands brigad. Kasernerna uppfördes 1910-12 enligt ryska standardritningar och hyste fram till 1918 ryska trupper (Fjärde finländska skarpskyttebataljonen och Tredje finländska bergsbatteriet), som mest ca 4 000 man. Efter inbördeskriget blev D. ett läger för röda krigsfångar och fr.o.m. september 1918 fängelse under civil förvaltning med namnet Ekenäs tvångsarbetsinrättning. Lägret i D., där antalet interner var som störst midsommarveckan 1918 med 8 600, hade den högsta dödligheten av alla motsvarande fångläger i hela landet: man beräknar, att drygt 3 000 personer dukade under för sjukdomar och svält. De döda lades i en massgrav på åsen ett stycke från kasernområdet. På platsen avtäcktes en minnessten högtidligen 1951.

Tvångsarbetsinrättningen i D. blev under mellankrigsdecennierna en uppsamlingsplats främst för politiska fångar, som p.g.a. de av medfångar organiserade studiemöjligheterna i bl.a. marxistisk teori kallade stället "Ekenäs universitet". 1938 placerades även en alkoholistanstalt där.

Två år senare togs anläggningarna åter i bruk för militära ändamål, då de blev operationsbas för 13. brigaden som bildade stommen i försvaret av Hangögränsen. Efter krigsslutet hösten 1944 förlades Infanteriregementet 13, som omedelbart efter ankomsten blev Infanteriregementet 4, och 1945 en fältartillerisektion till D. Vid brigadreformen 1952 (brigad) förenades dessa till Nylands brigad. (J. Eerola, Ekenäs 1918, 1989; H. Cederlöf, Nylands brigad och D. garnison, 1996)