Ehrnrooth, Leo Reinhold (f. 10/3 1877 Hfrs, d. 26/7 1951 Mösseberg, Sverige) ämbetsman och politiker, jur.dr 1906. E. var 1906-12 senatsföredragande i arbetarfrågor och därefter föreståndare för städernas kommunala centralbyrå till 1917. Han var 1917-25 anställd inom industrin och innehade framskjutna poster inom trävaruindustrin och bankväsendet samt var 1925-28 och 1936-47 politieborgmästare i Hfrs. E. var en av Svenska folkpartiets stiftare och tillhörde enkammarlantdagen i två repriser (1907-09 och 1916-17). Han var april-november 1917 senator och chef för handels- och industriexpeditionen, mars-juni 1919 bitr. utrikesminister, mars-augusti 1920 handels- och industriminister och 1943-44 inrikesminister i Linkomies regering. På sistnämnda post gjorde han en insats bl.a. för att skapa drägligare förhållanden för de judiska flyktingar som vistades i landet. Han verkade 1928-35 som kommunikationsminister i regeringskommissionen för Saarområdet.
E., som var en av landets främsta social- och kommunalpolitiker (bl.a. ordf. i Hfrs stadsfullmäktige 1923-25), utgav talrika arbeten och artiklar, bl.a. rörande arbetsreglementen och yrkesundervisning samt publicerade 1947 memoarverket Från ett skiftesrikt liv.
E., som var en av landets främsta social- och kommunalpolitiker (bl.a. ordf. i Hfrs stadsfullmäktige 1923-25), utgav talrika arbeten och artiklar, bl.a. rörande arbetsreglementen och yrkesundervisning samt publicerade 1947 memoarverket Från ett skiftesrikt liv.
Leo Ehrnrooth. Som inrikesminister 1943-1944 gjorde han en insats för att skapa drägligare förhållanden för de judiska flyktingar som vistades i landet. Foto: Museiverket.