Ekhammar (t. 1930 Ekholm), Hugo Johannes (f. 24/1 1880 Hfrs, d. 15/2 1955 Sverige), författare, fil.dr 1916. E., som var son till en snickare, tog redan som ung ställning till de stora samhällsfrågorna och förde som stridbar redaktör för Studentbladet 1913-17 den svenska samlingsrörelsens talan. Vid sidan av studier i nordisk filologi var han verksam inom folkbildningsarbetet som folkhögskolrektor (i Vörå) och föreläsare m.m. De båda reseskildringarna Genom svenska land (1926) och Odal och ödemark (1930) utgör dokument från hans vandringsår. Kort efter andra världskriget utgav han i Sverige, där han tillbringade sina sista år, ett stort historiskt verk, Det forntida Östersverige och svenskdomen (1944).
Sin mest betydande insats som författare gjorde E. dock med de två folklivsskildringarna Det norrfångna landet (= Österbotten, 1920) och Under torparsolen (1922), av vilka särskilt den senare ger en realistisk bild av klasskillnader och misär. I likhet med Arvid Mörne reagerade han kraftigt mot de sociala missförhållandena på den nyländska landsbygden, vilket även kommer till synes i Under torparsolen, som beskriver torparliv i Snappertuna i slutet av 1800-t.
Sin mest betydande insats som författare gjorde E. dock med de två folklivsskildringarna Det norrfångna landet (= Österbotten, 1920) och Under torparsolen (1922), av vilka särskilt den senare ger en realistisk bild av klasskillnader och misär. I likhet med Arvid Mörne reagerade han kraftigt mot de sociala missförhållandena på den nyländska landsbygden, vilket även kommer till synes i Under torparsolen, som beskriver torparliv i Snappertuna i slutet av 1800-t.