ekologisk odling har sin upprinnelse i den s.k. humusteorin som går ut på att markens bördighet är direkt beroende av dess humushalt. Detta är en reaktion mot Justus von Liebigs teori om mineralnäringsläran.
E. har på senare tid fått ökad spridning som en motreaktion mot jordbrukets negativa ekologiska effekter på omgivningen, d.v.s. näringsläckage, erosion, utarmning av växtmångfalden i jordbrukslandskapet, skadliga biverkningar av handelsgödsel och bekämpningsmedel o.s.v. Det har också varit ett jordbrukspolitiskt strävande att öka andelen e. E. utgår ifrån att så mycket som möjligt skall vara producerat på gården eller att i synnerhet det kväve som behövs skall fixeras av kvävefixerande växter.
Det finns flera inriktningar inom e., den vanligaste i Finland är den där man med gröngödsling, främst via vall och växtföljd genomför ekologiskt jordbruk. Vall, d.v.s. odling av gräs eller gräs- klöverblandning antingen för att användas indirekt som gödsel via kreatursfoder eller direkt nedplöjd som gröngödsling, är en viktig ingrediens.
E. går lättast att genomföra inom kreatursintensiv odling, eftersom man då kan cirkulera en stor del av näringsinnehållet i vallskörden via boskap. Boskapen kan i detta fall även utnyttja energiinnehållet i vallskörden och återcirkulera växtnäringen som kreatursgödsel. En hel del e. bedrivs också utgående från en kreaturslös sådan. I detta fall tar man till mycket gröngödsling, vilket innebär att man använder antingen gräs eller gräs-klövervall som gröngödslingsgröda. Det är också möjligt att använda andra växter för gröngödsling, såsom gullupin, facelia, men i nuläget anses gröngödsling med vall vara det bäst lämpade för finländska förhållanden.
De näringsämnen som finns i den nedplöjda gröngödslingen skall räcka för efterföljande grödors behov. Den andra bärande pelaren är en mångsidig växtföljd, vall är som sådan en utgångspunkt. Vall garanterar ett växttäcke på marken, höstsådda grödor ger också ett skydd mot erosion.
Eftersom det inte följer exakt likadana växter efter varandra, så utnyttjas de näringsämnen som finns mycket effektivt. Vall och en mångsidig växtföljd håller nere förekomsten av ogräs och växtsjukdomar.
2002 användes 157 000 ha, eller drygt sju procent av Finlands åkerareal för e.
Till e. räknas också den biodynamiska odlingen, som utgår från Rudolf Steiners teorier (antroposofi). (Berndt Gottberg)
E. har på senare tid fått ökad spridning som en motreaktion mot jordbrukets negativa ekologiska effekter på omgivningen, d.v.s. näringsläckage, erosion, utarmning av växtmångfalden i jordbrukslandskapet, skadliga biverkningar av handelsgödsel och bekämpningsmedel o.s.v. Det har också varit ett jordbrukspolitiskt strävande att öka andelen e. E. utgår ifrån att så mycket som möjligt skall vara producerat på gården eller att i synnerhet det kväve som behövs skall fixeras av kvävefixerande växter.
Det finns flera inriktningar inom e., den vanligaste i Finland är den där man med gröngödsling, främst via vall och växtföljd genomför ekologiskt jordbruk. Vall, d.v.s. odling av gräs eller gräs- klöverblandning antingen för att användas indirekt som gödsel via kreatursfoder eller direkt nedplöjd som gröngödsling, är en viktig ingrediens.
E. går lättast att genomföra inom kreatursintensiv odling, eftersom man då kan cirkulera en stor del av näringsinnehållet i vallskörden via boskap. Boskapen kan i detta fall även utnyttja energiinnehållet i vallskörden och återcirkulera växtnäringen som kreatursgödsel. En hel del e. bedrivs också utgående från en kreaturslös sådan. I detta fall tar man till mycket gröngödsling, vilket innebär att man använder antingen gräs eller gräs-klövervall som gröngödslingsgröda. Det är också möjligt att använda andra växter för gröngödsling, såsom gullupin, facelia, men i nuläget anses gröngödsling med vall vara det bäst lämpade för finländska förhållanden.
De näringsämnen som finns i den nedplöjda gröngödslingen skall räcka för efterföljande grödors behov. Den andra bärande pelaren är en mångsidig växtföljd, vall är som sådan en utgångspunkt. Vall garanterar ett växttäcke på marken, höstsådda grödor ger också ett skydd mot erosion.
Eftersom det inte följer exakt likadana växter efter varandra, så utnyttjas de näringsämnen som finns mycket effektivt. Vall och en mångsidig växtföljd håller nere förekomsten av ogräs och växtsjukdomar.
2002 användes 157 000 ha, eller drygt sju procent av Finlands åkerareal för e.
Till e. räknas också den biodynamiska odlingen, som utgår från Rudolf Steiners teorier (antroposofi). (Berndt Gottberg)