elevvård, samlande benämning på skolans åtgärder för upprätthållandet av elevernas fysiska, psykiska och sociala välbefinnande; omfattar bl.a. skolhälsovård, skolbespisning och skolskjutsar samt skolkurators- och skolpsykologverksamhet. Se även t.ex. skolbibliotek, sommarkoloni och yrkesvägledning.
Skolmåltiderna i folkskolan bestod ursprungligen av medförd vägkost, som förtärdes under en rast eller mellantimme. Mera omfattande skolbarnsbespisning infördes i Finland under 1900-talets första decennium, då flera organisationer (bl.a. den 1905 bildade Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne) grundades med ändamål att understöda folkskolorna finansiellt i detta avseende. Statsbidrag för skolmåltider i folkskolorna på landsbygden började utbetalas 1909, men ordnandet av skolbespisning var huvudsakligen överlämnat åt det enskilda initiativet till 1926, då staten och kommunerna övertog det ekonomiska ansvaret för bespisning av elever med mindre bemedlade föräldrar. Genom en lagändring av 1943 blev avgiftsfri bespisning av samtliga elever obligatorisk i alla folkskolor vid ingången av höstterminen 1948. Enligt gällande utbildningslagar har elever som studerar på heltid inom den grundläggande utbildningen, gymnasiet och den grundläggande yrkesutbildningen rätt till avgiftsfri måltid under skoldagarna.
Med läropliktsskolan infördes även skolskjutsar för elever med lång skolväg. Enligt lagen om grundläggande utbildning har eleven rätt till fri skolskjuts om resans längd överskrider fem kilometer eller om vägen till skolan anses vara farlig med beaktande av elevens ålder. På andra stadiet kan man få ersättning av Folkpensionsanstalten för skolresor. (A. Jauhiainen, Koulu, oppilaiden huolto ja hyvinvointivaltio, 1993)
Skolmåltiderna i folkskolan bestod ursprungligen av medförd vägkost, som förtärdes under en rast eller mellantimme. Mera omfattande skolbarnsbespisning infördes i Finland under 1900-talets första decennium, då flera organisationer (bl.a. den 1905 bildade Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne) grundades med ändamål att understöda folkskolorna finansiellt i detta avseende. Statsbidrag för skolmåltider i folkskolorna på landsbygden började utbetalas 1909, men ordnandet av skolbespisning var huvudsakligen överlämnat åt det enskilda initiativet till 1926, då staten och kommunerna övertog det ekonomiska ansvaret för bespisning av elever med mindre bemedlade föräldrar. Genom en lagändring av 1943 blev avgiftsfri bespisning av samtliga elever obligatorisk i alla folkskolor vid ingången av höstterminen 1948. Enligt gällande utbildningslagar har elever som studerar på heltid inom den grundläggande utbildningen, gymnasiet och den grundläggande yrkesutbildningen rätt till avgiftsfri måltid under skoldagarna.
Med läropliktsskolan infördes även skolskjutsar för elever med lång skolväg. Enligt lagen om grundläggande utbildning har eleven rätt till fri skolskjuts om resans längd överskrider fem kilometer eller om vägen till skolan anses vara farlig med beaktande av elevens ålder. På andra stadiet kan man få ersättning av Folkpensionsanstalten för skolresor. (A. Jauhiainen, Koulu, oppilaiden huolto ja hyvinvointivaltio, 1993)