Enckell, Knut Magnus (född 9/11 1870 Fredrikshamn, död 26/11 1925 Stockholm), målare. E. studerade efter studentexamen 1889 vid Finska konstföreningens ritskola och 1890-91 för Gunnar Berndtson samt gjorde därefter studieresor till Paris 1891, där han mottog de första intrycken av symbolismen, Italien och Spanien. Han framträdde under 1890-t. som första finländska konstnär med en klart antinaturalistisk stil, som utmärks av ren linjerytm och asketisk färgskala. Utomordentliga uttryck för denna färgknappa och linjestrama stil är Uppvaknande (1893, Ateneum) och Notbindaren (1894, Österbottens museum). Målningen Fantasia (1895) har tolkats med utgångspunkt från E:s homosexualitet, men samtidigt som en utgångspunkt för hans mytologiska och antika motiv.
En spansk resa vid sekelskiftet avsatte betydande spår i E:s konst, som under de första åren av det nya seklet fick en prägel av monumental realism och konsekvent utvecklades mot ljusmåleriet. Freskoserien Uppståndelse (1907) i Tfrs domkyrka (tid. Johanneskyrkan) betecknade en ny vändpunkt; hans målningar från den följande tiden är under intryck bl.a. av Renoir och Cézanne mer koloristiskt betonade. E. utvecklade under denna period en lyrisk färgkonst i neoimpressionistisk anda som blev av stor betydelse för finländskt måleri; utförde bl.a. en rad måleriskt och psykologiskt betydande porträtt (t.ex. Edv. Westermarck, 1913) och dekorativa verk (väggmålningar i Helsingfors universitetsbibliotek 1904, målningar i Nylands nations hus i Hfrs, 1913 o. 1920, glasmålningar i Björneborgs kyrka, 1925). Mot slutet av sitt liv sökte han sig åter, utan att uppge färgen, till 90-talets slutna formgivning, men hann aldrig fullborda denna syntes.
E. var även en samlande kraft under ett betydelsefullt skede i det finländska måleriets utveckling. Till honom slöt sig några målare, som 1912 för första gången ställde ut tillsammans och två år senare bildade konstnärsgruppen Septem. (J. Puokka, M. E., 1949; S. Sarajas-Korte, Uuden taiteen lähteillä, 1966; M. E., utst. i Tammerfors konstmuseum 1988; H. Kalha/R. Stewen/J-H. Tihinen, M. E. - Helsingfors stads konstmuseum, kat.nr 61, 2000) (Bengt von Bonsdorff)
En spansk resa vid sekelskiftet avsatte betydande spår i E:s konst, som under de första åren av det nya seklet fick en prägel av monumental realism och konsekvent utvecklades mot ljusmåleriet. Freskoserien Uppståndelse (1907) i Tfrs domkyrka (tid. Johanneskyrkan) betecknade en ny vändpunkt; hans målningar från den följande tiden är under intryck bl.a. av Renoir och Cézanne mer koloristiskt betonade. E. utvecklade under denna period en lyrisk färgkonst i neoimpressionistisk anda som blev av stor betydelse för finländskt måleri; utförde bl.a. en rad måleriskt och psykologiskt betydande porträtt (t.ex. Edv. Westermarck, 1913) och dekorativa verk (väggmålningar i Helsingfors universitetsbibliotek 1904, målningar i Nylands nations hus i Hfrs, 1913 o. 1920, glasmålningar i Björneborgs kyrka, 1925). Mot slutet av sitt liv sökte han sig åter, utan att uppge färgen, till 90-talets slutna formgivning, men hann aldrig fullborda denna syntes.
E. var även en samlande kraft under ett betydelsefullt skede i det finländska måleriets utveckling. Till honom slöt sig några målare, som 1912 för första gången ställde ut tillsammans och två år senare bildade konstnärsgruppen Septem. (J. Puokka, M. E., 1949; S. Sarajas-Korte, Uuden taiteen lähteillä, 1966; M. E., utst. i Tammerfors konstmuseum 1988; H. Kalha/R. Stewen/J-H. Tihinen, M. E. - Helsingfors stads konstmuseum, kat.nr 61, 2000) (Bengt von Bonsdorff)
Enckell, Magnus. Under sin studieresa till Paris 1891 mottog han de första intrycken av symbolismen. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.
Enckell, Magnus. Porträtt från tidigt 1900-tal av Emmy Frosterus, maka till den kände estetikern Sigurd Frosterus. Arbetet betraktas som ett av de förnämsta i konstnärens produktion. Foto: Amos Andersons konstmuseum.