Englund, Sven Einar (f. 17/6 1916 Gotland, d. där 27/6 1999), tonsättare och pianist, representerade en efterkrigstida modernism, neoklassicism, inom den finländska tonkonsten. E. studerade 1935-41 vid Helsingfors konservatorium och erhöll sistnämnda år kompositionsdiplom samt kompletterade sedan sina studier som stipendiat vid Tanglewoods musikcentrum (Aaron Copland) i USA 1949. Han blev 1958 lektor i musikens teori vid Sibelius-Akademin och utnämndes 1966 till äldre lektor i komposition och orkestration. E. konserterade som pianosolist till egna orkesterverk såväl i hemlandet som i Sverige och Mellaneuropa samt verkade som musikkritiker vid Hufvudstadsbladet (1957-76). Han var även känd som en eminent ackompanjatör och jazzpianist.
Tyngdpunkten i E:s produktion utgörs av symfoniska verk. Han komponerade bl.a. sju symfonier, två pianokonserter, konserter för cello, violin, flöjt och klarinett, två baletter, flera symfoniska orkesterverk (bl.a. Epinikia, Kinesiska muren, Fyra dansimpressioner), kammarmusik, instrumentala solokompositioner, körsånger, skådespels- och filmmusik samt visor och musik för undervisningsändamål. Han var från 1958 gift med vissångerskan Maynie Sirén. Utgav 1996 memoarer, I skuggan av Sibelius. Erhöll professors titel 1976.
Tyngdpunkten i E:s produktion utgörs av symfoniska verk. Han komponerade bl.a. sju symfonier, två pianokonserter, konserter för cello, violin, flöjt och klarinett, två baletter, flera symfoniska orkesterverk (bl.a. Epinikia, Kinesiska muren, Fyra dansimpressioner), kammarmusik, instrumentala solokompositioner, körsånger, skådespels- och filmmusik samt visor och musik för undervisningsändamål. Han var från 1958 gift med vissångerskan Maynie Sirén. Utgav 1996 memoarer, I skuggan av Sibelius. Erhöll professors titel 1976.