fältskärer

fältskärer. Från medeltiden framåt handhades den enklare kirurgiska sjukvården inom krigsmakten hantverksmässigt av f. Vid sidan av dem förekom bardskärare (barberare, frisörer) och badare. Under skråväsendets tid grundades ett "barberarämbete" i Stockholm 1571, från 1685 benämnt "kirurgisk societet". Kirurgin blev läroämne vid universiteten först i slutet av 1700-t. (den förste professorn i detta ämne vid akademin i Åbo var Josef Pippingsköld). Då inrättades stads-, lands- och provinsialfältskärsbefattningar för den civila kirurgiska sjukvården. Kirurgiska societeten upplöstes 1797. Barberarna och fältskärerna var länge främst tyskar, senare delvis även inhemska män. (A. Krogius, Kirurgins historia i Finland, 1938) (Bertel von Bonsdorff)