Fagervik

Fagervik, egendom och f.d. järnbruk i Ingå, vid Bruksträskets utflöde i en havsvik (Fagerviken). Bruket anlades 1646 av Carl Billsten d.ä. och innehades av hans ättlingar i två generationer. I Fagervik, som från mitten av 1500-talet ingick i Raseborgs grevskap, bildade Carl Billsten d.y., sedan denna förläning 1681 indragits till kronan, Fagerviks bruksegendom, som under de följande århundradena utvidgades så att till bruket slutligen hörde hemman i sex socknar. Det skövlades svårt under stora ofreden och såldes 1723 av de billstenska arvingarna till kapten Johan Wilhelm Hising, som kort efter köpet fick sin bror grosshandlaren Mikael Hising till bolagsman. Dennes son Johan (adlad 1770 med namnet Hisinger) var den egentliga skaparen av det Fagervik som i ett sekel framåt var ett av Finlands främsta järnverk (med tillverkning bl.a. av bleckplåt, på vilken Fagervik de facto tidvis hade monopol i svenska riket); det omfattade bl.a. stångjärnshammare, knipphammare, bleckhammare, masugn och förtenningsverk. Fagervik var ännu i början av 1800-talet det viktigaste järnbruket i Finland, men efter skilsmässan från Sverige inleddes en nedgång beroende på att exporten till det gamla moderlandet förbjöds eller försvårades.

Johan Hisinger lät 1762-73 uppföra det slottsliknande corps de logiet av sten i tre våningar; byggnadens ritningar uppgjordes av C.F. Schröder. Från denna tid bedrevs på Fagervik även en omfattande trädgårdsodling. Slottet inrymmer bl.a. ett rikhaltigt bibliotek från 17- o. 1800-talen. På norra sidan ligger en stor naturpark, som anlades omkring 1800. Bland övriga byggnader märks den tidigare huvudbyggnaden, uppförd på 1720-talet, brukskyrkan (1737, J.Fr. Schultz), två flygelbyggnader och de forna smedbostäderna (från början av 1800-talet) vid bruksgatan. Det 1844 i gotisk stil uppförda orangeriet förföll under senare delen av 1900-talet men iståndsattes kring sekelskiftet 2000, delvis med medel som tillskjutits av Europa Nostra Restauration Fund, en stiftelse som värnar om det privatägda europeiska kulturarvet. Brukssamhället, som till 1870 bildade en egen bruksförsamling, hade under sina glansdagar ca 450 inv., delvis av sachsiskt och vallonskt ursprung.

Av de industriella anläggningarna kvarstår sedan bruksrörelsen nedlades 1903 endast lämningar. Bruket ägdes i fem generationer av släkten Hisinger. Den siste baron Hisinger på Fagervik avled 1904. Gården ägs numera av hans ättlingar, medlemmar av släkterna Hisinger-Jägerskiöld och von Frenckell, som brukar gården samfällt. Den nuvarande totalarealen är 2 600 ha (av vilka 700 ha i Karis), varav 180 ha åker. - Somrarna 1814-1817 vistades den svenske författaren Carl Jonas Love Almqvist som informator på Fagervik. Godset har också inspirerat Bengt Lidner och Runar Schildt. Kända tilldragelser ur Fagerviks historia är Gustav III:s besök 1775 och Alexander I:s 1809 eller 1812. (Herrgårdar i Finland 1, 1928; H. Hildén, Västvart med morgontåget, 1930; A. Brenner, F., Degerby II 1936, 2:a uppl.1985; G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland I, 1939; R. Ahlbäck, Gods och herresäten i Finland, 1946; S. Jägerskiöld, Från Jaktslottet till landsflykten, 1970; C.J. Gardberg, Finländska herrgårdar, 1989; G. Lundqvist, F:s jernbruk på 1800-talet, 2003; I. Lounatvuori, Trädgårdskonst i bruksmiljö, 2004)