Finska ångfartygs Ab (Suomen höyrylaiva Oy), Hfrs, gr. 1883, förkortat FÅA/SHO, från 1976 EFFOA. Initiativtagare var bl.a. konsul Eugen Wolff, kommerserådet Wilh. Hackman och hovrådet Lars Krogius d.ä. Rederiet inledde verksamheten 1884, då dess första ångare, Sirius och Orion, sattes in i trafik mellan s. Finland och Hull via Köpenhamn. 1891 sjösattes de båda frakt- och passagerarfartygen Urania och Astrea, Finlands första i modern mening isförstärkta ångare.
Vid första världskrigets utbrott 1914 hade F. regelbunden utlandstrafik på tio linjer, och flottan uppgick till 32 fartyg på sammanlagt 42 834 brt. Bolaget led kännbara förluster under både första och andra världskriget. Av F:s 56 fartyg på totalt 82 000 brt. 1939 förlorades många under kriget, och i krigsskadestånd måste F. dessutom avstå från 23 fartyg.
År 1965 övertog F. Finland-Sydamerika Linjen med anor från 1926, men verksamheten nedlades 1985.
Som mest (1965) hade F. en flotta bestående av 71 fartyg, merparten dock relativt små. En separation av last- och passagerartrafiken inleddes 1975, då F. tillsammans med Finnlines bildade Oy Finncarriers Ab för att gemensamt sköta delar av moderbolagens lasttrafik; denna slutfördes för F:s vidkommande 1989. Finncarriers övertogs senare helt av Finnlines, i vilket bolaget uppgick 2001. På motsvarande sätt inledde F. mot slutet av 1970-t. en koncentration av passagerartrafiken till Silja Line. Efter en serie förändringar i ägarbas och organisation blev Silja Line 2002 helägt av den multinationella koncernen Sea Containers, där bolaget nu för F:s traditioner inom passagerarsjöfarten vidare. (A. Söderlund, F. 1884-1908, 1910; H. Vidén, Wasa-Nordsjö Ångbåts Ab 1873-1923, 1923; L. Krogius m.fl. F. 1883-1933, 1933; B. Suviranta, F. 1883-1958, 1958; Th. Malmberg/A. Neumann, De vita båtarna, 1970; V. Hoving, Finska bergningsaktiebolaget Neptun 1898-1948, 1949; E. Lodenius, Finland-Sydamerika linjen 1926-1976, 1976; P. Haavikko, Ett sekel till havs, 1983; Th. Malmberg, Människor och båtar, 1983; M. Pietikäinen/B. Sjöström, The ships of our first century, 1983) (Thure Malmberg)
Vid första världskrigets utbrott 1914 hade F. regelbunden utlandstrafik på tio linjer, och flottan uppgick till 32 fartyg på sammanlagt 42 834 brt. Bolaget led kännbara förluster under både första och andra världskriget. Av F:s 56 fartyg på totalt 82 000 brt. 1939 förlorades många under kriget, och i krigsskadestånd måste F. dessutom avstå från 23 fartyg.
År 1965 övertog F. Finland-Sydamerika Linjen med anor från 1926, men verksamheten nedlades 1985.
Som mest (1965) hade F. en flotta bestående av 71 fartyg, merparten dock relativt små. En separation av last- och passagerartrafiken inleddes 1975, då F. tillsammans med Finnlines bildade Oy Finncarriers Ab för att gemensamt sköta delar av moderbolagens lasttrafik; denna slutfördes för F:s vidkommande 1989. Finncarriers övertogs senare helt av Finnlines, i vilket bolaget uppgick 2001. På motsvarande sätt inledde F. mot slutet av 1970-t. en koncentration av passagerartrafiken till Silja Line. Efter en serie förändringar i ägarbas och organisation blev Silja Line 2002 helägt av den multinationella koncernen Sea Containers, där bolaget nu för F:s traditioner inom passagerarsjöfarten vidare. (A. Söderlund, F. 1884-1908, 1910; H. Vidén, Wasa-Nordsjö Ångbåts Ab 1873-1923, 1923; L. Krogius m.fl. F. 1883-1933, 1933; B. Suviranta, F. 1883-1958, 1958; Th. Malmberg/A. Neumann, De vita båtarna, 1970; V. Hoving, Finska bergningsaktiebolaget Neptun 1898-1948, 1949; E. Lodenius, Finland-Sydamerika linjen 1926-1976, 1976; P. Haavikko, Ett sekel till havs, 1983; Th. Malmberg, Människor och båtar, 1983; M. Pietikäinen/B. Sjöström, The ships of our first century, 1983) (Thure Malmberg)
Finska ångfartygs Ab. Med denna romantiska affisch gjorde F. reklam för sin verksamhet på 1910-t. Foto: Raud Publishing.