finska rätten, lat. ius finnonicum, tillämpades under medeltiden vid indrivning av tionde i s.v. Finlands gamla jordbruksbygder. Finska rätten hade en motsvarighet i svenska rätten (ius suecicum). Rättsområdena sammanföll inte med befolkningens ursprung, utan hade sin utgångspunkt i skiljaktigheter i näringslivets karaktär i de olika bygderna. Under finska rätten betalades fullt sädestionde, under den svenska 2/3 i säd, resten i smör. (A.G. Fontell, Om "Svenska och finska rätten", 1883; K. Pirinen, Kymmenysverotus Suomessa ennen kirkkoreduktiota, 1962; art. Finlands rättssedvänjor, Kulturhist. lexikon f. nordisk medeltid IV)