fiskerilagstiftning. De grundläggande reglerna om rätten till fiske ges i lagen om fiske av 1983, jämte 1993 och 1996 i lagen gjorda ändringar. På Åland tillämpas landskapets egen fiskerilagstiftning.
Den gamla grundprincipen är att rätten till fiske tillkommer vattenområdets ägare. Lagen om fiske av 1983, och särskilt dess ändring 1996, introducerade särskilda bestämmelser om s.k. handredskapsfiske (spinnfiske) och en utvidgning av rätten till fiske med handredskap. Fiskeredskapen hänfördes därmed till olika tillstånds- och avgiftskategorier och de fiskande klassificerades i grupper enligt ålder.
Mete och pilkfiske får bedrivas av alla åldersgrupper. Avgift till staten eller till vattenägaren behöver inte erläggas.
Handredskapsfiske (spinnfiske) får av personer under 18 och över 65 år bedrivas utan avgift till staten eller vattenägaren.
Personer mellan 18 och 64 år kan bedriva handredskapsfiske (spinnfiske) antingen med erlagd fiskevårdsavgift och med vattenägarens lov, eller med erlagd fiskevårdsavgift och därtill erlagd länsbaserad handredskapsavgift.
Vid annat fiske och fångst av kräftor bör den fiskande alltid ha vattenägarens tillstånd. Personer under 18 och över 65 år behöver inte erlägga fiskevårdsavgift till staten, medan personer i åldern 18-64 år alltid bör erlägga den.
Systemet för fisketillstånd gäller på alla vattenområden inom byarågång, d.v.s. såväl på vatten i enskild ägo (skiftade vatten) som på samfällda (oskiftade) vatten, vilka administreras av delägarlag, samt på de vattenområden som förvaltas av Forststyrelsen, om inte fiske är förbjudet eller begränsat genom myndighets- eller fiskeområdesbeslut, eller på basis av annan lagstiftning.
På allmänt vattenområde i havet (utanför byarågång) är allt lagligt fiske i princip tillåtet. Mete och pilkfiske är inte avgiftsbelagt på allmänt vattenområde. Personer mellan 18 och 64 år, som bedriver annat fiske - även handredskapsfiske - på allmänt vattenområde i havet bör dock alltid erlägga statens fiskevårdsavgift.
På allmänt vattenområde i insjöar är mete och pilkfiske inte avgiftsbelagt. Personer mellan 18 och 64 år kan fiska med handredskap sedan de betalt fiskevårdsavgiften. I kommun fast bosatt person har rätt att bedriva även annat krokfiske, varvid personer mellan 18 och 64 år bör erlägga fiskevårdsavgiften. Allt annat fiske kräver alltid fiskeområdets tillstånd, och personer mellan 18 och 64 år bör dessutom erlägga fiskevårdsavgiften.
De s.k. fiskelagen, samfälligheter med uppgift att administrera oskiftade, eller s.k. samfällda fiskevatten inom by, ombildades 2003 tillsammans med de s.k. skifteslagen till delägarlag.
Den första enhetliga fiskerilagstiftningen i Finland utgjordes av fiskestadgan av år 1901. Den ersattes år 1951 av lagen om fiske. Under åren 1941-48 rådde i Finland en s.k. "allemans fiskerätt", som omfattade rätten att med vissa inskränkningar fiska på annans vatten. Den gällande lagen om fiske trädde i kraft vid ingången av 1984. (Henrik Backman)
Den gamla grundprincipen är att rätten till fiske tillkommer vattenområdets ägare. Lagen om fiske av 1983, och särskilt dess ändring 1996, introducerade särskilda bestämmelser om s.k. handredskapsfiske (spinnfiske) och en utvidgning av rätten till fiske med handredskap. Fiskeredskapen hänfördes därmed till olika tillstånds- och avgiftskategorier och de fiskande klassificerades i grupper enligt ålder.
Mete och pilkfiske får bedrivas av alla åldersgrupper. Avgift till staten eller till vattenägaren behöver inte erläggas.
Handredskapsfiske (spinnfiske) får av personer under 18 och över 65 år bedrivas utan avgift till staten eller vattenägaren.
Personer mellan 18 och 64 år kan bedriva handredskapsfiske (spinnfiske) antingen med erlagd fiskevårdsavgift och med vattenägarens lov, eller med erlagd fiskevårdsavgift och därtill erlagd länsbaserad handredskapsavgift.
Vid annat fiske och fångst av kräftor bör den fiskande alltid ha vattenägarens tillstånd. Personer under 18 och över 65 år behöver inte erlägga fiskevårdsavgift till staten, medan personer i åldern 18-64 år alltid bör erlägga den.
Systemet för fisketillstånd gäller på alla vattenområden inom byarågång, d.v.s. såväl på vatten i enskild ägo (skiftade vatten) som på samfällda (oskiftade) vatten, vilka administreras av delägarlag, samt på de vattenområden som förvaltas av Forststyrelsen, om inte fiske är förbjudet eller begränsat genom myndighets- eller fiskeområdesbeslut, eller på basis av annan lagstiftning.
På allmänt vattenområde i havet (utanför byarågång) är allt lagligt fiske i princip tillåtet. Mete och pilkfiske är inte avgiftsbelagt på allmänt vattenområde. Personer mellan 18 och 64 år, som bedriver annat fiske - även handredskapsfiske - på allmänt vattenområde i havet bör dock alltid erlägga statens fiskevårdsavgift.
På allmänt vattenområde i insjöar är mete och pilkfiske inte avgiftsbelagt. Personer mellan 18 och 64 år kan fiska med handredskap sedan de betalt fiskevårdsavgiften. I kommun fast bosatt person har rätt att bedriva även annat krokfiske, varvid personer mellan 18 och 64 år bör erlägga fiskevårdsavgiften. Allt annat fiske kräver alltid fiskeområdets tillstånd, och personer mellan 18 och 64 år bör dessutom erlägga fiskevårdsavgiften.
De s.k. fiskelagen, samfälligheter med uppgift att administrera oskiftade, eller s.k. samfällda fiskevatten inom by, ombildades 2003 tillsammans med de s.k. skifteslagen till delägarlag.
Den första enhetliga fiskerilagstiftningen i Finland utgjordes av fiskestadgan av år 1901. Den ersattes år 1951 av lagen om fiske. Under åren 1941-48 rådde i Finland en s.k. "allemans fiskerätt", som omfattade rätten att med vissa inskränkningar fiska på annans vatten. Den gällande lagen om fiske trädde i kraft vid ingången av 1984. (Henrik Backman)