Fleming, Erik

Fleming, Erik Joakimsson (f. förmodl. 1487, d. 14/12 1548 Qvidja, Pargas), krigare och statsman, en av Finlands främsta stormän under Gustav Vasas tid. Fleming omnämns 1512 som fogde i Norrfinne. Under Gustav Vasas befrielsekrig flydde han från det av danskarna besatta Åbo, kapade danska fartyg, tog slottsfogden på Åbo slott Tomas Lebe till fånga och anförde sommaren 1523 jämte brodern Ivar den här som fördrev danskarna ur landet. Till belöning för dessa tjänster utnämndes Fleming 1523 till riksråd och 1525 till lagman i Söderfinne lagsaga. Han var kungens högt betrodde rådgivare och befallningshavande i alla angelägenheter som rörde Finland. Han ledde även 1526 en beskickning till Moskva, där han fick träffa storfursten personligen, vilket var första gången ett svenskt sändebud beviljades personlig audiens.

Fleming innehade 1528-40 som förläning Raseborgs län, där han 1529 lät grunda Ekenäs stad. Han verkade även i övrigt för Finlands materiella och kulturella utveckling - han drev bl.a. två sågverk i Halikko och grundade 1542 landets första järngruva i Ojamo i Lojo. Hans metoder var dock bryska, och han har kallats bondeplågare. Begraven i Pargas kyrka. - Hans bror, riksrådet (1523) Ivar Fleming (d. 1548), blev 1524 lagman i Norrfinne lagsaga, var 1524-37 slottshövding på Kastelholm och 1534 amiral för en flottexpedition till Pommern.

Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 19.01.2011 av Johan Lindberg
Uppdaterat 19.01.2011 av Import