företagshälsovård, medicinsk specialitet med hälsovård för att skydda och bevara anställdas hälsa och arbetsförmåga samt förbättra arbetsmiljön via tekniskt förebyggande åtgärder, medicinskt förebyggande hälsovård samt sjukvård, rehabilitering och psykosociala åtgärder. Grunden till den moderna f. lades genom Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendation av 1959.
I Finland har f. vuxit fram i takt med den industriella utvecklingen. Tack vare sjukförsäkringslagen av 1964 blev det möjligt för arbetsgivaren att få ersättning för kostnader föranledda av sjukvård som man ordnat för arbetstagarna. Mot slutet av 1960-t. började arbetstagarna få ersättning för kostnader för läkarundersökningar som utförts i enlighet med lagen om skydd i arbetet. Därmed var det första steget mot en förebyggande f. taget. I lagen om f. av 1979 stadgades om principerna för ekonomisk ersättning till arbetsgivarna.
F. har under de senaste åren utvecklats genom samarbete mellan hälsovårdsmyndigheterna, arbetsmarknadsparterna och Folkpensionsanstalten. Man samarbetar för en sund och trygg arbetsmiljö, för en väl fungerande arbetsgemenskap, för förebyggande av arbetsbetingade sjukdomar samt för att upprätthålla och främja arbetstagarens arbets- och funktionsförmåga. Samtliga arbetstagare i Finland har tillgång till f.
En ny lag om f. trädde i kraft 2002. I denna lag stadgas om arbetsgivarens skyldighet att ordna f., om vad f. skall innehålla och hur den skall genomföras. Arbetsgivaren, arbetstagaren och f. skall tillsammans sträva efter att förebygga sjukdomar och olycksfall i anslutning till eller som följd av arbetet. Tillsammans skall dessa parter arbeta för att främja hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön samt för att bevara arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga.
Inom f. verkar sådana läkare och hälsovårdare som har behörighet inom området. Dessa kan vid behov tillkalla specialister. I slutet av år 2002 fanns i Finland 558 läkare med specialisträttigheter i f. (Tom Pettersson)
I Finland har f. vuxit fram i takt med den industriella utvecklingen. Tack vare sjukförsäkringslagen av 1964 blev det möjligt för arbetsgivaren att få ersättning för kostnader föranledda av sjukvård som man ordnat för arbetstagarna. Mot slutet av 1960-t. började arbetstagarna få ersättning för kostnader för läkarundersökningar som utförts i enlighet med lagen om skydd i arbetet. Därmed var det första steget mot en förebyggande f. taget. I lagen om f. av 1979 stadgades om principerna för ekonomisk ersättning till arbetsgivarna.
F. har under de senaste åren utvecklats genom samarbete mellan hälsovårdsmyndigheterna, arbetsmarknadsparterna och Folkpensionsanstalten. Man samarbetar för en sund och trygg arbetsmiljö, för en väl fungerande arbetsgemenskap, för förebyggande av arbetsbetingade sjukdomar samt för att upprätthålla och främja arbetstagarens arbets- och funktionsförmåga. Samtliga arbetstagare i Finland har tillgång till f.
En ny lag om f. trädde i kraft 2002. I denna lag stadgas om arbetsgivarens skyldighet att ordna f., om vad f. skall innehålla och hur den skall genomföras. Arbetsgivaren, arbetstagaren och f. skall tillsammans sträva efter att förebygga sjukdomar och olycksfall i anslutning till eller som följd av arbetet. Tillsammans skall dessa parter arbeta för att främja hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön samt för att bevara arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga.
Inom f. verkar sådana läkare och hälsovårdare som har behörighet inom området. Dessa kan vid behov tillkalla specialister. I slutet av år 2002 fanns i Finland 558 läkare med specialisträttigheter i f. (Tom Pettersson)