folkhögskolor. De första f. i Finland var främst ett resultat av studentnationernas bildningssträvanden (folkbildningsverksamhet). De äldsta finländska f. grundades 1889 i Kangasala och Borgå. Mellersta Nylands f. (senare Finns folkhögskola) tillkom 1891, och samma år grundades också Kronoby f. i Österbotten. År 1892 inrättades fyra finska f. Under de två följande decennierna tillkom ett 40-t. f. Den första kristliga f. grundades 1906 i Hfrs, och 1914 uppstod den första f. inom en väckelserörelse. Sedan dess har ett flertal f. med religiös inriktning uppstått, bland dem Kristliga folkhögskolan i Nykarleby (gr. 1919). På finskt håll har det även grundats f. med fackförenings- och partipolitisk förankring.
F. hade tidigare en starkt ideell syftning och avsåg främst att ge dem som endast besökt folkskola tillfälle att fördjupa sin allmänbildning. Vid sidan om utbildning med fri inriktning ges numera vid flera f. examensinriktad utbildning av såväl grundläggande som yrkesutbildande karaktär. F. är internatskolor som upprätthålls av privata sammanslutningar eller kommuner.
Fram till ändringen av folkhögskollagen 1984 fanns även folkakademier, läroanstalter med ett eller två års fortsättningsundervisning på grundvalen av f. Folkakademierna arbetade i samband med en f. eller som fristående skolor. Landets äldsta folkakademi var Svenska folkakademin i Borgå (gr. 1906 i Malm). Folkakademibegreppet finns kvar i vissa f:s namn (Svenska folkakademin, Svenska Österbottens folkakademi).
Finlands folkhögskolförening (Suomen kansanopistoyhdistys) i Hfrs bildades 1905 på initiativ av folkhögskolföreståndare och -lärare. Föreningen bevakar folkhögskolväsendets intressen bl.a. genom att söka påverka lagstiftningen på området, anordna fortbildning för lärare etc. Den utger sedan 1928 tidskriften Kansanopisto-Folkhögskolan och idkar ett intimt samarbete med övriga organisationer inom det fria folkbildningsarbetet, bl.a. med Finlands svenska folkhögskolförening (gr. 1915) som är en ideell sammanslutning för landets svenskspråkiga f. Antalet f. var 2010-11 inemot 90, varav ca 16 med svenska som undervisningsspråk. (Folkhögskolorna i Finland 75 år, red. M.O. Karttunen, 1965; M.O. Karttunen, Suomen kansanopisto 1889-1979, 1979, Historian koulu: historianopetus kansanopistossa 1890-1950, 1987; M. Granö/B. Wallén, Bli något eller någon?: en finlandssvensk folkbildningsodyssé, 2003)
F. hade tidigare en starkt ideell syftning och avsåg främst att ge dem som endast besökt folkskola tillfälle att fördjupa sin allmänbildning. Vid sidan om utbildning med fri inriktning ges numera vid flera f. examensinriktad utbildning av såväl grundläggande som yrkesutbildande karaktär. F. är internatskolor som upprätthålls av privata sammanslutningar eller kommuner.
Fram till ändringen av folkhögskollagen 1984 fanns även folkakademier, läroanstalter med ett eller två års fortsättningsundervisning på grundvalen av f. Folkakademierna arbetade i samband med en f. eller som fristående skolor. Landets äldsta folkakademi var Svenska folkakademin i Borgå (gr. 1906 i Malm). Folkakademibegreppet finns kvar i vissa f:s namn (Svenska folkakademin, Svenska Österbottens folkakademi).
Finlands folkhögskolförening (Suomen kansanopistoyhdistys) i Hfrs bildades 1905 på initiativ av folkhögskolföreståndare och -lärare. Föreningen bevakar folkhögskolväsendets intressen bl.a. genom att söka påverka lagstiftningen på området, anordna fortbildning för lärare etc. Den utger sedan 1928 tidskriften Kansanopisto-Folkhögskolan och idkar ett intimt samarbete med övriga organisationer inom det fria folkbildningsarbetet, bl.a. med Finlands svenska folkhögskolförening (gr. 1915) som är en ideell sammanslutning för landets svenskspråkiga f. Antalet f. var 2010-11 inemot 90, varav ca 16 med svenska som undervisningsspråk. (Folkhögskolorna i Finland 75 år, red. M.O. Karttunen, 1965; M.O. Karttunen, Suomen kansanopisto 1889-1979, 1979, Historian koulu: historianopetus kansanopistossa 1890-1950, 1987; M. Granö/B. Wallén, Bli något eller någon?: en finlandssvensk folkbildningsodyssé, 2003)