folkskollärare, lärare i folkskolorna (folkskolväsen). Utbildningen av f. skedde till en början enbart i seminarier, tills Jyväskylä seminarium 1934 ombildades till pedagogisk högskola. För att avhjälpa bristen på f. efter andra världskriget inrättades genom lag några "interimistiska" lärarhögskolor. Studentexamen blev 1967 obligatorisk för inträde i folkskollärarutbildningsanstalt.
F. var synnerligen aktiva inom det fria bildningsarbetet och samhällslivet i övrigt. (R. Rinne, Kansanopettaja mallikansalaisena, 1986, Mistä opettajat tulevat?, 1989; G. Cavonius, Den svenskspråkiga folkskollärarutbildningen i Finland 1871-1874, 1988; H. Simola, Paljon vartijat: Suomalainen kansanopettaja valtiollisessa kouludiskurssissa 1860-luvulta 1990-luvulle, 1995; B. Nyholm, "Vår uppgift är den högsta i lifvet...": Studier i den finlandssvenska folkskollärarkåren 1871-1971 ur pedagogikhistorisk och utbildningssociologisk synvinkel, 1999)
F. var synnerligen aktiva inom det fria bildningsarbetet och samhällslivet i övrigt. (R. Rinne, Kansanopettaja mallikansalaisena, 1986, Mistä opettajat tulevat?, 1989; G. Cavonius, Den svenskspråkiga folkskollärarutbildningen i Finland 1871-1874, 1988; H. Simola, Paljon vartijat: Suomalainen kansanopettaja valtiollisessa kouludiskurssissa 1860-luvulta 1990-luvulle, 1995; B. Nyholm, "Vår uppgift är den högsta i lifvet...": Studier i den finlandssvenska folkskollärarkåren 1871-1971 ur pedagogikhistorisk och utbildningssociologisk synvinkel, 1999)