Forssa, stad i Egentliga Tavastland kring Loimijokis övre lopp, Södra Finlands region. Areal 249 km2, invånare 17 904 (2010).
Forssa är beläget där det sydvästfinska låglandet möter Tammela "högland". Den särskilt i periferin villabetonade bebyggelsen utbreder sig på en jämn slätt med centrum kring stadens torg, som omges av flera höghus, teaterhuset (T. Paatela, 1939) samt busstationen (Y. Mykkänen, 1958). På en kulle, därifrån den överblickar torget står kyrkan i nygotik, uppförd av sten 1914-1918 (J. Stenbäck); ett stycke västerut ligger stadshuset (Y. Mykkänen, 1977). Planteringen invid torget pryds av skulpturverket Spinnande flicka (V. Savikurki, 1958); f.ö. märks W. Runebergs bronsbyst (uppställd 1887) av A.W. Wahren, grundaren av ortens industri, invid tjänstemannaklubben. Regionmuseet Lounais-Hämeen museo är sedan 1980 inrymt i ett gammalt bomullsmagasin på Finlaysons fabriksområde. F. uppvisar en luftig stadsbild, särskilt sedan den oregelbundna trähusbebyggelsen i centrum sanerats i slutet av 1950- och i början av 1960-talen.
Forssa har vuxit upp kring ett bomullsmanufakturverk anlagt på 1840-talet av bl.a. A.W. Wahren och H. Borgström d.ä.; det drevs från 1859 under namnet Forssa Ab. Den i Tammela socken belägna orten (som uppkallats efter fabriken) utvecklades under Wahrens patriarkaliska ledning till ett fabrikssamhälle med flera tusen invånare; kring sekelskiftet 1900 uppgick dess invånarantal till ca 6 000. Forssa, som 1923 utbröts från Tammela kommun och bildade köping, växte relativt långsamt under de följande decennierna (7 400 inv. 1940, 8 900 1950), vilket delvis berodde på svaga kommunikationer; den tunga trafiken betjänades länge endast av den smalspåriga järnvägen Forssa-Humppila (22 km, öppnad för trafik 1899, Jockisbanan) vid banan Toijala-Åbo, som hör till riksjärnvägsnätet. Sedan de nya riksvägarna Hfrs-Björneborg och Åbo-Tavastehus, som korsar varandra vid Forssa, färdigställts kring decennieskiftet 1960, fick orten (stad sedan 1964) genom sitt läge i centrum av storstadstriangeln Helsingfors-Tammerfors-Åbo en snabbt expanderande industri med nyetableringar bl.a. inom byggnadsämnesbranschen. Idag är livsmedelsindustrin och den grafiska industrin viktiga arbetsgivare i staden. Finlayson Forssa Oy upprätthöll länge ortens halvtannat sekel gamla traditioner inom textilindustrin. I november 2008 gick företaget i konkurs. I staden utkommer sedan 1918 den oavhängiga tidningen Forssan Lehti. Orten intar en bemärkt plats i den finländska arbetarrörelsens historia genom den viktiga partikongress som anordnades där 1903 (Finlands socialdemokratiska parti).
Forssa fick ett betydande arealtillskott vid ingången av 1969, då huvuddelen (155 km2) av den forna Koijärvi kommun anslöts till staden. (T. Hirsjärvi, Forssan kauppalan synty- ja alkuvaiheet 1923-1927, 1928; E. Aaltonen, Entisajan Forssaa ja sen väkeä, 2 bd, 1947-51, nytr. 1984-86; P. Leimu, Forssa - elämää tehtaan pillin mukaan, 1983; R. Peltovuori, Forssan historia, 1993; F.: Tyykikylä, 2003)
Forssa är beläget där det sydvästfinska låglandet möter Tammela "högland". Den särskilt i periferin villabetonade bebyggelsen utbreder sig på en jämn slätt med centrum kring stadens torg, som omges av flera höghus, teaterhuset (T. Paatela, 1939) samt busstationen (Y. Mykkänen, 1958). På en kulle, därifrån den överblickar torget står kyrkan i nygotik, uppförd av sten 1914-1918 (J. Stenbäck); ett stycke västerut ligger stadshuset (Y. Mykkänen, 1977). Planteringen invid torget pryds av skulpturverket Spinnande flicka (V. Savikurki, 1958); f.ö. märks W. Runebergs bronsbyst (uppställd 1887) av A.W. Wahren, grundaren av ortens industri, invid tjänstemannaklubben. Regionmuseet Lounais-Hämeen museo är sedan 1980 inrymt i ett gammalt bomullsmagasin på Finlaysons fabriksområde. F. uppvisar en luftig stadsbild, särskilt sedan den oregelbundna trähusbebyggelsen i centrum sanerats i slutet av 1950- och i början av 1960-talen.
Forssa har vuxit upp kring ett bomullsmanufakturverk anlagt på 1840-talet av bl.a. A.W. Wahren och H. Borgström d.ä.; det drevs från 1859 under namnet Forssa Ab. Den i Tammela socken belägna orten (som uppkallats efter fabriken) utvecklades under Wahrens patriarkaliska ledning till ett fabrikssamhälle med flera tusen invånare; kring sekelskiftet 1900 uppgick dess invånarantal till ca 6 000. Forssa, som 1923 utbröts från Tammela kommun och bildade köping, växte relativt långsamt under de följande decennierna (7 400 inv. 1940, 8 900 1950), vilket delvis berodde på svaga kommunikationer; den tunga trafiken betjänades länge endast av den smalspåriga järnvägen Forssa-Humppila (22 km, öppnad för trafik 1899, Jockisbanan) vid banan Toijala-Åbo, som hör till riksjärnvägsnätet. Sedan de nya riksvägarna Hfrs-Björneborg och Åbo-Tavastehus, som korsar varandra vid Forssa, färdigställts kring decennieskiftet 1960, fick orten (stad sedan 1964) genom sitt läge i centrum av storstadstriangeln Helsingfors-Tammerfors-Åbo en snabbt expanderande industri med nyetableringar bl.a. inom byggnadsämnesbranschen. Idag är livsmedelsindustrin och den grafiska industrin viktiga arbetsgivare i staden. Finlayson Forssa Oy upprätthöll länge ortens halvtannat sekel gamla traditioner inom textilindustrin. I november 2008 gick företaget i konkurs. I staden utkommer sedan 1918 den oavhängiga tidningen Forssan Lehti. Orten intar en bemärkt plats i den finländska arbetarrörelsens historia genom den viktiga partikongress som anordnades där 1903 (Finlands socialdemokratiska parti).
Forssa fick ett betydande arealtillskott vid ingången av 1969, då huvuddelen (155 km2) av den forna Koijärvi kommun anslöts till staden. (T. Hirsjärvi, Forssan kauppalan synty- ja alkuvaiheet 1923-1927, 1928; E. Aaltonen, Entisajan Forssaa ja sen väkeä, 2 bd, 1947-51, nytr. 1984-86; P. Leimu, Forssa - elämää tehtaan pillin mukaan, 1983; R. Peltovuori, Forssan historia, 1993; F.: Tyykikylä, 2003)
Forssa är som ett Tammerfors i miniatyr: staden har vuxit upp kring en textilindustri vid en ström. Den har ett fördelaktigt läge vid korsningen av två riksvägar. Foto: Sakari Niemi. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Kommunportalen/Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.