garnisoner, orter där militära förband (oftast flera) är stationerade i fredstid. Antalet g. i Finland uppgår idag (2004) till inemot fyrio. Den äldsta kasernen som fortfarande är i bruk finns i Hfrs (Gardeskasernen) och härstammar från början av 1800-t. Genom lagen om allmän värnplikt av 1878 bildades g. bl.a. i Uleåborg, Vasa, S:t Michel, Åbo och Villmanstrand. Nästa expansionsskede inföll i början av 1900-t., då ryssarna byggde kaserner på flera nuvarande garnisonsorter, bl.a. i Ekenäs. Efter Moskvafreden 1940 uppstod många tillfälliga g., av vilka en del, såsom Kontiolahti och Ylämylly (Libelits), blev permanenta efter andra världskriget. Den militärpolitiska och ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden krävde grundandet av nya g., som av strategiska orsaker förlades till landets nordliga delar (t.ex. Kajana, Rovaniemi och Sodankylä g.).
G. har även flyttats ut från befolkningscentra, där de utgjort ett hinder för övrig bebyggelse (t.ex. nuv. Säkylä, Obbnäs och Vekaranjärvi g. flyttade från Åbo, Hfrs och Villmanstrand). Dessa nya g. blev ofta samhällen för sig, med de för- och nackdelar detta innebar. Det sena 1900-talets militärpolitiska omställningar medförde nedläggning av flera truppförband och därmed även g., t.ex. i Kouvola, Ylämylly, Vasa och Hangö. (Den nordiska garnisonsstaden, red. G. Arteus/K. Selén, 1988; Garnisonsstaden: uppkomst och avveckling, red. S. Hällström/K. Selén, 1994)
G. har även flyttats ut från befolkningscentra, där de utgjort ett hinder för övrig bebyggelse (t.ex. nuv. Säkylä, Obbnäs och Vekaranjärvi g. flyttade från Åbo, Hfrs och Villmanstrand). Dessa nya g. blev ofta samhällen för sig, med de för- och nackdelar detta innebar. Det sena 1900-talets militärpolitiska omställningar medförde nedläggning av flera truppförband och därmed även g., t.ex. i Kouvola, Ylämylly, Vasa och Hangö. (Den nordiska garnisonsstaden, red. G. Arteus/K. Selén, 1988; Garnisonsstaden: uppkomst och avveckling, red. S. Hällström/K. Selén, 1994)