giftorätt

giftorätt innebär enligt det äldre systemet (gäller äktenskap som ingåtts före 1/1 1930) huvudsakligast att den egendom makarna hade vid äktenskapets ingående sammansmälter till en förmögenhetsmassa, där vardera maken har sin bestämda andel. 1734 års lag stadgade, att giftorätt på landet skulle vara 2/3 av boets massa för mannen och 1/3 för hustrun, medan makarna i staden skulle ha rätt till hälften var. En förordning av 1878 upphävde denna skillnad mellan stad och landsbygd och fastställde giftorätt till halva boets egendom i samtliga äktenskap. Genom 1929 års äktenskapslag förvandlades giftorätt till en "slumrande rättighet", som kan tas i anspråk först vid äktenskapets upplösning, då vardera parten erhåller hälften av makarnas behållna egendom. Från giftorätt kan undantag göras med äktenskapsförord.

I och med lagen om registrerat partnerskap av 2001 har parterna i ett registrerat partnerskap en rätt som motsvarar giftorätt i varandras egendom.