Gloet

Gloet, fi. Kluuvi, delområde i distriktet Estnäs i centrala Hfrs, 276 inv. (2009). G., som omfattar huvuddelen av stadens affärscentrum, är delvis byggt på den f.d. Gloviken, Tölövikens fortsättning mot s.o., som med början från sent 1700-tal utfylldes i etapper under det följande århundradet. En tilltagande tomtbrist i stadens centrala delar tvang på 1840-talet bebyggelsen ut på den igenfyllda viken. Det sumpigaste stället förblev dock obebyggt, och där anlades senare ett rymligt torg, Järnvägstorget, som stenlades i mitten av 1880-talet. Gloets torrläggning kan sägas ha fullbordats i och med detta. Vid torget ligger bl.a. den monumentala järnvägsstationen (E. Saarinen, 1906-16), Ateneum, Citykvarteret (V. Revell/H. Castrén, 1967) och Kansallisteatteri (O. Tarjanne, 1899-1902). Inom bebyggelsen märks f.ö. Posthuset (J. Järvi/E. Lindroos, 1938), universitetets byggnader vid Senatstorget (Engel, C.L.) och dess institutionsbyggnader Forsthuset (J. Paatela, 1939) och Porthania (A. Ervi, 1952-56), samt varuhuset Stockmann (S. Frosterus/O. Gripenberg, 1926-30). N. delen av G. upptas av bangården och stadens äldsta park, Kajsaniemi park, som går tillbaka till en trädgårdsanläggning från mitten av 1700-talet.

Fr.o.m. 1990-talet har huvudstadens nya centrum utbyggts mellan järnvägsstationen och Riksdagshuset. Så har en sekellång diskussion ändat i en av många starkt kritiserad helhet. Bland byggnaderna märks Statens museum för nutidskonst (Kiasma, S. Hall, 1998) och Sanomahuset (A-M. Siikala, 1999). Ett omstritt musikhus uppförs under senare delen av 2000-talets första decennium. Stora delar av den tidigare bangården ombyggs till park. (K. Ollila/K. Toppari, Puhvelista punatulkkuun: Helsingin vanhoja kortteleita, 1976; Elämää kapungissa-Att bo i stan, red. A-M. Åström m.fl., 1998)