gränsbevakningsväsendet är en inrikesministeriet underställd säkerhetsmyndighet som har till uppgift att bevara lugna och trygga förhållanden inom landets gränsområden. Enligt lagen om g. av 1999 ingår g. i Finlands inre säkerhetssystem och är samtidigt också en del av det yttre säkerhetssystemet, d.v.s. det deltar i rikets försvar. Om försvarsberedskapen kräver det, kan gränstrupperna eller delar av dem genom förordning anslutas till försvarsmakten.
G. handhar gränsövervakningen vid landgränserna och på havsområdet, gränskontrollen vid gränsövergångsställena i hamnar och på flygplatser samt räddningsverksamheten speciellt på sjöområdena. Dess interna organisation är militärisk, och officerarna utnämns av republikens president. Under chefen för g. lyder en stab, som samtidigt utgör en avdelning vid inrikesministeriet, fyra regionala gränsbevakningssektioner (Sydöstra Finlands, Nordkarelens, Kajanalands, Lapplands), tre sjöbevakningssektioner (sjöbevakning) och bevakningsflygdivisionen. Den sistnämnda förfogar över 11 helikoptrar och två flygplan.
Gränsbevakningsstationerna är idag (2004) 38. G:s personal uppgår till ca 3 100 personer, varav inemot tvåhundra officerare, 620 institutofficerare, 1 700 gräns- och sjöbevakare samt 450 civila tjänstemän, flertalet kvinnor. Den får sin utbildning vid gräns- och sjöbevakningsskolan (gr. 1997) i Esbo och Imatra. De värnpliktiga som uttas till tjänstgöring i g. (ca 900 årligen) utbildas i fyra gränsjägarkompanier, ett i varje gränsbevakningssektion.
Flertalet gräns- och sjöbevakare tillhör Rajavartioliitto, Hfrs, gr. 1954. Detta förbund, som 2004 hade ca 2 000 medlemmar, är anslutet till Pardia, den fackliga centralorganisationen för statligt anställda.
Grunden till g. lades 1918. Dess verksamhet var ursprungligen begränsad till östgränsen n. om Ladoga, men 1937 föll även bevakningen av Karelska näset på g:s lott. För att stävja spritsmugglingen som florerade under förbudslagstiden inrättades 1930 en sjöbevakning, som under andra världskriget i likhet med g. anslöts till försvarsmakten. Efter vapenstilleståndet 1944 sammanslogs sjöbevakningen med g., som under efterkrigstiden omorganiserats ett flertal gånger. Den 1944 stiftade lagen om g. upphävdes av en ny lag 1975, som i sin tur ersattes av den nuv. lagen. G. kunde ursprungligen operera endast i de kommuner som gränsar till rikets landgräns och på vissa andra orter, men genom en lagändring 2004 tillförsäkrades g. rätten att vid behov utsträcka sin verksamhet till hela landet. (Itärajan vartijat, 1939; U. Peltoniemi m.fl., Rajavartiolaitos 1919-69, 1969; M. Kosonen/J. Pohjonen, Isänmaan portinvartijat: Suomen rajojen vartiointi 1918-1994, 1994)
G. handhar gränsövervakningen vid landgränserna och på havsområdet, gränskontrollen vid gränsövergångsställena i hamnar och på flygplatser samt räddningsverksamheten speciellt på sjöområdena. Dess interna organisation är militärisk, och officerarna utnämns av republikens president. Under chefen för g. lyder en stab, som samtidigt utgör en avdelning vid inrikesministeriet, fyra regionala gränsbevakningssektioner (Sydöstra Finlands, Nordkarelens, Kajanalands, Lapplands), tre sjöbevakningssektioner (sjöbevakning) och bevakningsflygdivisionen. Den sistnämnda förfogar över 11 helikoptrar och två flygplan.
Gränsbevakningsstationerna är idag (2004) 38. G:s personal uppgår till ca 3 100 personer, varav inemot tvåhundra officerare, 620 institutofficerare, 1 700 gräns- och sjöbevakare samt 450 civila tjänstemän, flertalet kvinnor. Den får sin utbildning vid gräns- och sjöbevakningsskolan (gr. 1997) i Esbo och Imatra. De värnpliktiga som uttas till tjänstgöring i g. (ca 900 årligen) utbildas i fyra gränsjägarkompanier, ett i varje gränsbevakningssektion.
Flertalet gräns- och sjöbevakare tillhör Rajavartioliitto, Hfrs, gr. 1954. Detta förbund, som 2004 hade ca 2 000 medlemmar, är anslutet till Pardia, den fackliga centralorganisationen för statligt anställda.
Grunden till g. lades 1918. Dess verksamhet var ursprungligen begränsad till östgränsen n. om Ladoga, men 1937 föll även bevakningen av Karelska näset på g:s lott. För att stävja spritsmugglingen som florerade under förbudslagstiden inrättades 1930 en sjöbevakning, som under andra världskriget i likhet med g. anslöts till försvarsmakten. Efter vapenstilleståndet 1944 sammanslogs sjöbevakningen med g., som under efterkrigstiden omorganiserats ett flertal gånger. Den 1944 stiftade lagen om g. upphävdes av en ny lag 1975, som i sin tur ersattes av den nuv. lagen. G. kunde ursprungligen operera endast i de kommuner som gränsar till rikets landgräns och på vissa andra orter, men genom en lagändring 2004 tillförsäkrades g. rätten att vid behov utsträcka sin verksamhet till hela landet. (Itärajan vartijat, 1939; U. Peltoniemi m.fl., Rajavartiolaitos 1919-69, 1969; M. Kosonen/J. Pohjonen, Isänmaan portinvartijat: Suomen rajojen vartiointi 1918-1994, 1994)
gränsbevakningsväsendet. Gränsbevakningshelikopter av typen Super Puma vid Vaalimaa gränsstation sommaren 1997. En i Åbo stationerad Super Puma gjorde en stor insats vid räddningsoperationen i samband med passagerarfärjan Estonias förlisning 1994. Foto: Lehtikuva Oy, R. Poutanen.